Tydor av tidens tecken

Min första bok, På jordfast grund, kom 2005 men säljer fortfarande bra och väcker ibland lite debatt lite här och var. Inte i stora medier, men dock i stora mängder i små - men så är det ju med kontroversiella debatter(något jag nämnt tidigare i bloggen vilket citerades i en doktorsavhandling skrivet av en satanist som ett belägg för att hedningar tror på konspirationer - undra vem som är normal här). Jag brukar inte skriva så mycket om sådant som skrivs av de som fullständigt saknar grundkunskaper i ämnet och läser mina böcker och läser in en massa konstiga saker, men jag ska göra ett försök. Jag skriver ju primärt för hedningar, men med möjlighet för andra att förstå genom att se på allt utifrån. Problemet blir ju för de som tror att de förstår när de inte gör det. Sist i boken så skrev jag just detta - men det borde kanske stått med stora bokstäver på framsidan. Fast det hade nog inte hjälpt. De flesta icke hedningar får nog ut en del av mina böcker. De som inte är hedningar, vägrar acceptera allt hedendomen står för, men som ändå ska låtsas vara hedningar och leka besserwissrar av någon obegriplig anledning är nog omöjliga att behandla.

Fick en kopia ur ett fanzine ur någon obskyr strömning. Någon hade skrivit om min bok, På jordfast grund, och blivit begeistrad och sedan förbannad på den. Då jag känner igen denna reaktion till saker jag sett på forum på nätet och i vissa bloggar så kan jag nog kommentera det. De är ingen idé att hänvisa till några källor efter de forum och detta fanzine nog inte går att hitta igen, men det är uppenbarligen en diskussion som finns kring min bok i extremistiska kretsar. Jag kunde nöja mig över att tokarna inte tycker om min bok - det är ju i sig bra. Det konstiga är att de samtidigt lovordar den.

Man tycks vilja tolka boken nationalromantiskt, alla mytiska element som kan tolkas romantiskt gillar de. Sen när det inte går längre, när folktrons seriösa sida kommer in, så blir de rädda. Alla avsnitt som handlar om att det finns krig och elände ryggar de för, allt tal om att man måste ta ansvar och att man måste göra en massa saker som är jobbiga blir de rädda för. Det handlar helt enkelt om att nyandligheten är flummig - "peace and love". Nåja, hedendomen är en krigarreligion - det är alvar. Den räft de skulle behöva mest - nummer trettiofem - kommer de aldrig att förstå. Det vore meningslöst att skriva en bok bara är "trevlig att läsa" - det handlar om religion! Hedendomen är en religion som innebär en massa saker - den påverkar ditt liv och hur du ska handla. Det är inte något hashrökande asatroflum. Till sånt behövs det inte några livsfilosofiska böcker, de riskerar bara störa med eventuella insikter.

Sen verkar man ofta missa detta med genre. Jag hittar inte på innehållet - jag skriver och formulerar, jag skapar boken, men när jag försöker återge siaren eller vittergubbens ord så är det inte mina åsikter. Jag erkänner att jag formulerar mig litterärt och att inte alltid mins eller förstår. Men jag gör så gott jag kan. Jag kan inte hitta på och placera i någon annans mun, vad de inte sagt. Det är klar jag ställer upp på det jag skriver - men lika lite som att nyhetsreportern hittar på att det har skett en flygolycka så är detta någon slags fantasi. Jag har mina brister och det jag skriver är min tolkning - men man kan inte bryta lös en detalj ur den helheten. Ibland är det jobbigt att inse livets tunga saker - men jag skriver en bok för att läsaren ska växa i visdom - att växa är att förändras och då måste läsaren acceptera att upptäcka och omvärdera sina egna uppfattningar. Vill man bara bekräfta sin egen uppfattning så ska man hålla sig bland likvärdiga insnöade individer och undvika att läsa böcker skrivna av människor med en annan värdegrund.

Detta med att man inte accepterar det seriösa och det som kräver att man tar ställning är inte så konstigt. Nyandligheten lovsjunger ständigt det rena och oproblematiska. Nyhedendomens förra våg, i trettio och fyrtiotalets Tyskland, lyckades blunda för krigets grymheter och utrotandet av människor. Numera tar de avstånd från dessa saker - eftersom de inte kan blunda för det som hänt - men all annan moral som de kan förneka, förnekar de.

Hedendomen har en moral, den ställer krav på dig. Mina böcker kan kanske läsas romantiskt - jag beklagar detta för romantiken gör folk till idioter. Jag har dock träffat på så många icke hedningar (fler än det finns nyhedningar) som läst mina böcker och som inte läst böckerna på det sättet. Alltså tar jag inte på mig ansvaret för denna idioti. Att det finns nyhedningar och pseudoforskare som läser mina böcker och letar efter belägg för deras perverterade ideologier är ju inte mitt fel - är det? Att läsförståelsen hos nyhedningar (och lundesiska doktorer) ligger under den hos elever i mellanstadiet kan knappast lastas mig.

Så jag kan inte annat än att säga så: Nej, mina böcker är inte lämpliga för nyhedningar, eftersom de handlar om moral, ansvar, kontinuitet och sanning - allting som nyhedenomen föraktar. Problemet är inte de avsnitt av boken ni har svårt för - problemet är hur ni kan gilla resten? Boken är till för att ni ska bli upprörda. Mogna människor brukar känna av kritik och när de upprör sig inse att de kanske måste fundera på vad de egentligen står för. Detta kallas för att ta kritik och att utvecklas. Fanatiker förkastar allt avvikande och förbjuder läsning - som det stod i en av dessa kommentarer om min bok: "markera andra räfter som 'ej lämpad för läsning'".

I ljuset av detta så är det ganska uppenbart varför jag brukar utsättas för smutskastning och även hotelser och ibland direkta trakasserier trots att jag själv alltid håller mig till en sansad och sund debatt. Det handlar om fanatiker och det är meningslöst att lyssna på fanatiker. Att extremistiska fanatiker kan få forskaranslag kan ju universitetet ta ställning till, att min bok kommenteras av fanatiker på nätet - det kan jag leva med. Nu har jag ägnat dem på tok för mycket energi och de kommer säker att vända upp och ned på himmel och jord på grund av detta. Men det är ju trots allt min bok, och om någon tror att man kan ta bort ansvar och moral och bara ha kvar tomma ord så är det kanske bäst att påminna om att författarens syfte med boken var att ta ställning mot förfalskning - förfalskning av vår religion och naturligtvis även förfalskning av författarens ord.

Tittade in hos min granne, den unge smeden Björn. I dag har de något de kallar Alla smeders dag - så Björn hade öppet hus. Han hade mycket besök i smedjan, det är ju upplyftande. Jag vet inte om han fick något sålt, men det är ju bra att kunna nå ut med sin verksamhet.

Det är lite tråkigt att man måste ha denna typ av jippon. Jag blir ärligt talat förvånad av att folk faktiskt nappar på sådant. Jag går gärna förbi Björn någon gång i smedjan, men det verkar som att många inte vågar sig på att göra sådant om det inte finns någon ursäkt, ett jippo eller sådant.

Jag tror inte att smedens uppgift är att vara ett jippo, det är ju bara att det är det enda sättet att nå ut. Fast en Kirurgernas dag kanske vore något. Om en tänkande människa går till en butik så finns ju aldrig det hon behöver. Du skall inse vad du behöver - det är till det kunskap och skicklighet behövs till. Men en konsument väntar på vad som bjuds. Det verkar som att den moderna människan inte kan låta bli att vara en turist i tillvaron, och problemet är nog att om vi inte förstår att vi inte ska turista utan att leva så kommer vi inte förstå hur mycket vi egentligen behöver smeder.

Svininfluensan är ett ord som tjatats intill döden, men som väktare mot nyspråket så kan jag inte låta bli. Man försökte nämligen byta ut ordet, ett försök som nu visat sig gå om intet. Svininfluensan vann.

Själva sjukdomen är en vanlig influensa - så botemedel finns - det räcker med en god kondition, lite echinacea, mycket eukalyptus och massor med honung. Nog om det. Det intressanta är att myndigheterna försökte byta ut namnet. Svininfluensan blev till "Nya influensan" - lägg av! Att byta namn på en sjukdom kan man ju göra - HTLV3 blev som ni kanske mins till HIV, men att byta ett så häftigt namn som Svininfluensan till ett intelligensbefriat namn som "Nya influensan" kan ju inte fungera. Bara det faktumet att den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC vill döpa den till "Nya influensan" antyder ju att det efter denna sjukdom aldrig någonsin kommer att komma en ny influensa. Så illa tror jag nu inte att det är.

En av Sveriges mer intressanta journalister, Gunnar Lindstedt på Veckans Affärer, menar på att detta handlar om att försöka ta bort fokus från svinindustrin, ja från hela livsmedelsproduktionen. Genom att inte kalla sjukdomen för sitt rätta namn så kan vi bortse från orsaken till farsoten, den hänsynslösa och onaturliga djurhållningen. Jag kan inte annat än hålla med Gunnar Lindstedt. Så länge vi försöker tvinga naturen bortom det naturliga så kommer vi att orsaka en mängd biolgiska och miljömässiga katastrofer. Det handlar helt enkelt om den samhällsekonomiska hybris som håller på att ta kol på vår värld.

Men nyspråksförespråkarna har det svårt att segra så länge vi står fast i att en spade är en spade. Sveriges radio försökte tala om "Nya influensan" ända tills att de bara verkade löjliga. Nu har de gett upp. Om nu någon klok läkare i ett tidigt skede hade skapat ett bättre namn hade det säkert kunna ta över, men inte "Nya influensan" och inte när ordet väl etablerats. Det är som ordet negerboll som några språklig inkompetenta personer försöker byta ut mot en massa nyspråksord (dessa personer vet inte vad latinets "negra" betyder). Varje tänkande person vet att lokalvårdare varken har en annan arbetsuppgift eller någon annan lön än en städare - att arbetsuppgiften "att städa" är så lite värd att man inte ens kan nämna det i yrkestiteln är ju knappast en statushöjning. Vi kan inte ignorera att negerbolar är svarta eller att städare städar, om vi har ett dåligt samvete för något så får vi ändra på världen, inte på språket. Sålunda så är detta en influensa vi fått på grund av vårt sätt att hantera svin - detta är ett faktum. Byter man namn sopar man det under mattan, men det kanske vore bättre att ta ansvar för vad som är fel och göra något åt det?

Om nu våra makthavare vill hålla på med biologiska expriment som sommartid så kan man ju undra vem som ska betala för det. Att sommartid inte gör någon samhällsnytta är helt klart. Nu har jag suttit och justerat och passat på alla servrar som skall ställas om, bevakat så att inga fakturor eller beställningar raderats och att inga system krashar. Detta underhåll har en ungefärlig kostnad på en tusenlapp om jag bortser från helgtillägg. Då är frågan - kan jag skicka fakturan till regeringen? Det är bara att räkna på antalet företag i landet, kostnaden borde landa på ungefär en miljard kronor. Läkarbesök på grund av huvudvärk och magsår tillsammans med fler sjukskrivningar är också samhällskostnader. Att man politiskt kommer undan med att slänga bort flera miljarder kronor på ett jippo är obegripligt. De tjugo dödsfall som sommartiden årligen orsakar borde i sig räcka som argument, men man kanske ska acceptera mänskligt lidande bara för att man ska få ha lite roligt med sina klockor?

Efter detta idiotiska påfund earth hour - att man igår skulle släcka allt elektriskt - borde man kanske tänka efter. Earth hour innebar ju i praktiken bara att man var tvungen att konsumera mer energi när man drog igång allt igen. En kallstart drar oftast mer än en timmes drift - men det verkar vara samma tokdårar bakom detta jippo som fått för sig att det skulle spara ström att inte låta apparater stå i standby-läge. Men att dra igång ljus och värme en timme tidigare på morgonen och att använda motorvärmare några veckor extra är ju ett enormt energislöseri. Sommartidsförespråkarna får nog lov att köra en earth hour varje dag under sommarhalvåret för att motivera denna verksamhet.