Samhälle - kategoriserade inlägg
Kungahusets stjärna faller - e stella cadit
Nu har det fötts en liten flicka i kungaätten. En tronarvinne - och barnet heter Estella Silvia Eva Mary Westling. Inte ett endaste kungligt namn. Kronprinsessan är en modern kvinna som väljer moderna namn säger man. Jo - fast monarki är inte en modern företeelse. Idén om monarki vilar på traditioner och kontinuitet.
Bara det faktum att kungligheter kan gifta sig med vanliga gymmägare är en nyhet. Estellas namne - Folke Bernadottes amerikanska fru - gifte sig inte med en kunglighet. Folkes far Oscar hade nämligen förlorat den kungliga titeln genom att gifta sig med en vanlig flicka. Så mycket har förändrats - och det i sig kan man förstå. Det finns ju inga kungligheter kvar att gifta sig med.
Problemet blir ju när monarkin förlorar sitt berättigande och sin trovärdighet. Herman Lindkvist - journalisten som ofta felaktigt benämns historiker - reagerar på tronarvingens namn. Han menar att det inte finns någon historisk grund, och först och främst, att en framtida regent bör ha ett svenskt namn. Jag måste nog hålla med honom för en gång skull. Till och med Jean Baptiste Bernadotte bytte namn till Carl Johan när han skulle bli kung i Sverige. Det verkar rimligt.
Jag är inte rojalist, jag är inte republikan. Jag tycker inte det är så stor fråga egentligen - men någon ordning måste man väl ha i ett land? Jag tycker egentligen det är lite löjligt att kungen inte ens öppnar riksdagen eller ger uppdrag åt stadsministern att bilda regering. Nått ska han väl göra? Om vi ska ha monarki så kan vi väl ha ett riktigt kungahus - inte några hipsters som råkar ha ärvt några slott. Rent historiskt så har kungahuset haft sitt stöd från de lägre stånden och hållt sig distanserat från adeln och överklassen. Genom att inte vara en del av en viss samhällsgrupp utan hålla sig på sin kant så har man kunnat motivera sin existens som en oberoende part. Nu liknar kronarvingens familj en idealfamilj från stureplan och kronprinsessan är snart en lattemorsa. Frågan är då varför man skulle se dem som stående över allt och varför det skulle finnas ett folkligt stöd för monarkin.
Problemet är att de inte kan hålla på att acceptera samma spelregler som vanligt folk. Kungar har alltid haft älskarinnor och vi ska bara vara glad att det inte rörde sig om Alexander Bard. Viktorias satsar på att ge bilden av en helylletjej i en tid då kungahuset är en mesig företeelse. Elisabeth II skulle inte ha suttit kvar om hon hade haft den attityden. Till och med det omhuldade prinsessbröllopet var ett misslyckande. Stockholmare flydde staden och allt hade karaktären av ett turistgippo. Att näringslivet vill tjäna pengar kan man förstå - men det var inte bra för kungahuset. Att ge Sveriges framtida regent ett tramsnamn är bara droppen som får bägaren att svämma över - men det är trots allt kungahuset som drar ner sig själv. Man anar att Viktoria vet vad hon vill - och det är inte regent hon vill vara. Eller hon är snarare som de flesta sjuttiotalister - hon vill ha kakan och äta upp den. Hon vill ha en prins och en vanlig kille. Hon vill vara drottning och en vanlig tjej. Men som alla bortskämda sjuttiotalister måste lära sig - det går inte.
Kungahuset sköter detta extremt dåligt. Inför varje kris och möjlighet gör de ständigt fel. Republikanerna gnider händerna men även Göran Häggs förslag om valmonarki är åter på tapeten. De som i dag är inne och tycker att bäbisar är gulliga kommer när att vara otrendiga, döda, borta och föraktade den dagen det blir realpolitik. När man står inför det faktum att få en stadschef som låter som en chipspåse så kommer folk att byta stadskick på samma vis som de kommer att byta valuta den dagen de inser att vi ska ha leksakspengar med sagotanter och skattesmitare på. Fast vad är alternativet? Kungligheter?
Ljuset skall segra - bygg din egen glödlampa
I åratal har dumhetens kamp mot våra ögon pågått. Man förbjuder glödlampor, och då först och främst matta glödlampor. Även matta halogenlampor är förbjudna. Detta motiveras med någon slags miljöargument - har ännu inte förstått hur en matt lampa kan dra mer energi än en klar. Nej det viktiga verkar vara att man ska ha klara lampor med skarpt ljus så att man förstör ögonen (för att inte tala om de kvicksilverfyllda lysrörslampornas gräsliga ljus - men det är ju inte ett seriöst alternativ). Men nu har jag lösningen!
Ska inte låtsas att jag kommit på det - det är en produkt från ett företag som heter Unison som har lanserat byggbara lampor. När EU lanserade sitt idiot-direktiv att lampor inte får vara matta så kom designer Ingo Mauer med den fantastiska lösningen: EU kondomen. Tråkigt nog kan inte hans silikonkondom köpas i Sverige (vad jag vet). Jag höll på att ge upp och började snegla på smuggling från Norge. Då jag inte vill bli smugglare så kan jag då glädja mig till min upptäck. Expediten på järnaffären uppfattade Unisons produkt som ett roligt sätt att montera ihop olika lyxiga glödlampsbollar med olika starka halogenlampor och olika socklar. Att man kunde bygga en vanlig glödlampa hade inte slagit henne. Jag tar en liten risk här att lägga ut det på nätet - någon ond byråkrat kan ju upptäcka att det finns människor som lyckas rädda sina ögon och ingripa. Den stora risken är ju att denna "lyxprodukt" inte säljs i tillräckligt stor mängd. Därför tror jag det är bäst att göra lite gratis reklam så att Unison fortsätter sälja denna fantastiska produkt. Jo - om någon på nittiotalet sagt att om tjugo år så måste man skruva ihop sina egna glödlampor så hade folk trott att man var knasig. Numera är ju hela världen knasig så det är väl bara att ta.
Då till själva instruktionen (har ju inte den mest praktiska bloggen så jag är lite ovan). Skaffa en sockel i porslin(E14 eller E27), en matt glödlampsglob 55mm eller 45mm, och en G9-halogenlampa i valfri styrka. Stoppa in halogenlampan i sockeln och skruva fast globen. Voila - en glödlampa. Ger ett mycket trevligt ljus. När du gör detta bryter du antagligen mot någon lag - men vad gör man inte för att slippa få synskador. Alltihop till min lampa kostade 77 kronor - men med tanke på att det bara kostar 18 kronor att byta halogenlampan så är det ju billigt i längden.
Facebook - det asociala nätverket
Än så länge håller facebooktrenden även om fler och fler överger gemenskapen. Det som mest håller på att ta kol på Facebook är otroligt nog Facebooks egna vanskötsel av sitt system. Jag kan inte säga att det egentligen var särskilt bra från början - men de få saker som gjorde detta sociala nätverk lockande har avvecklats. Dessutom håller Facebook på med att avlägsna basen för sina egna intäkter, något som kommer att märkas i deras intäkter inom ett år eller så. Facebooks affärsidé bygger på att kunna skicka riktad reklam mot specifika målgrupper och att kunna plocka fram data om åsikter och intressen utifrån demografi och andra personlighetsuppgifter. Vad skulle det innebära om folk inte matade in dessa uppgifter - eller om de rent av uppgav fel uppgifter? Hur värdefullt blir nätverket om folk inte gillar det de "gillar" eller om de inte har de värderingar de uppget?
Men vilka incitament har användarna att lämna dessa uppgifter? Varför ska jag ange kön, ålder eller bostadsort. Ja, först för att det inte går att fortsätta i registreringen - men det finns ju ingen anledning att vara ärlig. Användaren har ju inget intresse av att Facebooks reklamsystem ska fungera (När jag ändrade födelsedatum fick jag veta att "Uppgiften kan bara ändras ett begränsat antal gånger" - Och?). Motivationen är ju naturligtvis social - man vill att folk man känner/som man kommer att lära känna ska ha lättare att hitta en och förstå vem man är (eller hur man vill att de ska uppfatta en). Men ärligt talat - hur beskrivande av din personlighet är din ålder eller dina favoritartister? I ett social forum som Facebook så blir det ju mer relevant vad du skriver eller bilder ur ditt liv. Du vill få utrycka dig. Och i profilen där du kan ange religion och politisk åskådning så får du en viss möjlighet till detta. Men nästan ingen låter andra se denna profil. Om den dessutom inte är sökbar så blir ju uppgifterna meningslösa.
Om man till exempel skulle vilja lära känna personer med samma politiska uppfattning som en själv på den ort man bor så vore ju detta väldigt bra (Sen att Facebook bryter ordentligt mot alla lagar genom har ett enormt dataregister över politiska åsikter och religiös tillhörighet bryr vi oss inte om just nu). Det fanns en avancerad sökning på Facebook - där man kunde söka på uppgifter i profilen. Naturligtvis gick det bara att hitta de som tillät det i sina säkerhetsinställningar - har alltid undrat varför någon kan vara med i ett socialt forum och dölja vem man är men jag antar att det är samma människor som lägger upp en massa detaljer om sitt liv som de inte ens skulle berätta för sina syskon. Denna sökfunktion var trevlig och hjälpte mig faktiskt att hitta ett par gamla bekanta som jag glömt bort. Men naturligtvis har Facebook tagit bort denna sökmöjlighet. I dag går det inte att söka på detta sätt. Istället ska du hitta vänner genom de förslag som kastas upp av systemet, människor som du för det mesta inte har mer gemensamt med än att ni har gemensamma vänner. Men jag kanske vill lära känna folk utanför de kretsar jag rör mig? Det är normalt att vilja upptäcka nytt - att bara vilja träffa samma människor brukar diagnosticeras som något inom autism-spektrat.
Och så var det detta med "gillandet". Det finns en massa sidor för olika intressen, åsikter och produkter som man kan "gilla". Varför ska man "gilla"? Förut så var det så att man såg en liten lista på vilka andra som "gillade" något man själv "gillade". Det var ingen lång lista, men några exempel i varje fall. Ibland kunde man se någon bekant bland dessa - och glad över detta gemensamma intresse kunde man skicka en vän-förfrågan utifrån det gemensamma intresset. Numera kan man se att folk som man redan "är vän med" - som man alltså kan diskutera med över Facebook om till exempel intressen - gillar samma sak. Ganska ointressant eftersom man antagligen redan anade intresset. Ok - det dyker upp ett "Pelle Persson gillar Svedala hockey" i loggen - men det är i liten text och rullar snabbt bort. Det ligger inte ens i nyhetsflödet.
Facebook bygger på att du ska hålla kontakten med folk du känner säger man. Men alla sociala arenor som vi deltar på, vare sig det handlar om födelsedagskalas eller föreningslivet har den viktiga funktionen av att vidga vår sociala svär. Med andra ord - man behöver lära känna fler och mer. En arena som bara upprätthåller befintliga kontakter - som en telefon till exempel - är inte mer än kommunikationsmedel som vi enbart använder när vi behöver. Att sitta och testringa för skoj skull är aldrig aktuellt. Det intressanta är Facebooks "Hitta vänner" funktion, där de vill att du ska ge dem lösenordet till ditt e-postkonto (och om du nu gjorde det så bör du inte betro dig själv med att använda datorn för bankaffärer eller något liknande) eller ladda upp en adressbok. Vadå hitta? Om jag redan har deras adress i min adressbok så vet jag ju redan var de finns! Om jag vill ha kontakt med folk jag har e-postadressen till kan jag väl skicka e-post? Facebook vill ha människors adressböcker - men vilket intresse har vi av att de ska få dem?
Alltså - om folk inte kan hitta mig utifrån mina uppgifter och jag inte kan hitta dem utifrån deras uppgifter - varför ska man ha dem där? De flesta har dolt uppgifterna för de som inte är vänner - om jag har "blivit vän" med någon så behöver jag ju inte profilen längre - då kan man ju se status och kontakta varandra. Det finns alltså ingen anledning att uppge korrekta uppgifter, det finns ingen anledning att visa dem. Folk är inte dumma - de orkar inte sitta och klicka på en massa saker i onödan. Alltså kommer de inte att hålla på att "gilla" saker de gillar - snarare kanske de gillar saker för att hjälpa kompisar eller få vara med på lotterier. Med andra ord blir gilla-datan korrumperad. Likaså kommer man inte att fylla i profilen och snarare lär folk ändra i profilen för att slippa den mest irriterande reklamen.
Denna förändring har börjat i om med de senaste uppdateringar. Folk börjar ändra sitt beteende och det kommer att ta ett litet tag innan förändringarna tränger igenom datan men det leder oundvikligen mot att Facebook kommer att ha värdelös data i sina system inom ett år. Reklam- och data köparna kommer successivt märka ett sämre resultat för sina kampanjer och undersökningar. Man kan prata om en massa nya saker som Facebook kommer med så som Timeline till exempel - den nya profilen där man ska kunna följa "livshistorien". Rent trams eftersom för det första så kommer ingen att bli nöjd av den bild av ens personlighet som kan kompileras av facebookdata och för det andra så kommer ingen att vilja titta på folks timeline. Om man nu vill se bilder - vilket inte är vad folk vill få ut av Facebook - så ser man ju helst i kategorier - inte i tidsordning. Argumentet verkar vara - nu kan mata in mer data som bara Facebook kan använda. Känns inte som att det kan motivera folk. Nej, det löser inte huvudproblemet, att Facebook inte tillgodoser de behovs som nätverket fyller för användarna. De plockar bort incitamenten för att lägga ut data och försöker motivera med en narcissistisk "skapa en profil du är nöjd med". Om de då tror att de kan leva på de fantasier som den lilla grupp som vill sitta och titta på sin egen profil har ljugit ihop så kommer de snabbt upptäcka att deras intäkter kommer att upphöra.
Facebook - lokalisera nödutgångarna
Flera har slutat använda Facebook och i dagsläget så börjar de flesta söka efter exit-skyltarna. Jag skrev tidigare om Facebooks förestående död så det kanske är rimligt att fortsätta bevakningen av ämnet. Även om Facebook ännu är dominerande och viktigt och de så kallade konkurrenterna snarast känns som skämt så märks det att folk är leda vid eländet - färre orkar uppdatera sin status, färre läser vad andra skriver och den tid folk tillbringar med Facebook minskar.
Mycket av detta har naturligtvis med bristande kapacitet hos Facebook själva att förstå sig på sina kunders motivationer. Man lanserar fler och fler idiottjänster - som gallupar och listor - men blockerar möjligheter att hitta igen bekanta i grupper eller fan-sidor. Att folk använder eländet för att hitta igen, hålla kontakten med och lära känna folk verkar vara något man inte bryr sig om. Jag bryr mig väl ärligt talat inte om Pelle gillar golf eller kakrecept. Det är då sådant som Google-plus (som alltså stavas så) blir riktigt pinsamt. Att hålla på att gilla och ge poäng - tror de folk i allmänhet går runt och vill vara recensenter - och ännu värre - vill läsa andras recensioner? Problemet är ju att Facebook fyller en funktion som de som driver facebook inte förstår. Och Google-plus, Diaspora och liknande försök att kopiera Facebook gör samma misstag.
Nu sker dock en intressant utveckling: Fler och fler håller på att ta fram sin egen utgångsstrategi (försvenskning av Exit Strategy/Stratégie de sortie). Fler och fler ser över hur de ska kunna lägga ner sitt Facebookanvändande på ett strategiskt vis. Många har bara slutat använda sitt konto/stängt av det. Men många som helt enkelt inte vill förlora sina kontakter funderar på åtgärder som att be om nummer eller epost till alla och liknande. Det är många som sneglar på alternativen, och en del skrivtokiga försöker hopplöst få sina bekanta att följa dem på Twitter för att succesivt inse att det var ingen som brydde sig vad de skrev på Facebook heller.
Problemet är ju att folk inte hittar något generellt alternativ, men det verkar ju trots allt så att när de hittat en utgångsstrategi som passar dem så lämnar de skeppet. I dagsläget så kan vi bara konstatera att det ser ut att bli väldigt olika strategier. Ärligt talat så borde ju alla förstå vad det innebär när man sitter på ett ställe där alla letar efter en väg ut - allt är bara en tidsfråga.
Databranchen är den mest konservativa
Det är intressant när man ser på de förändringar som sker i dag med informationssamhället som något konkret och vardagligt. Det är som en vind som sveper genom allas liv och tvingar oss att se över våra liv. Man kan tycka vad man vill om det - men det påverkar oss. Man kan tycka att saker är av ondo eller godo - men i vart fall så är de faktum. I detta sammanhang så blir förståelsen av informationsflöden något centralt och man kunde tänka sig att databranchen borde ha koll på det, men tvärt om.
Under en period på trettio år så har det vuxit fram en mängd tekniska speciallösningar och en mängd människor har specialiserat sig på dem. Nu ändras samhället till ett informationssamhälle - var och en har informationsflödet som en del av vardagen. En sak som då absolut måste ändra sig är just dessa gamla tekniska platformar. Så länge en drös tekniker var de som skulle syssla med det så kunde det ju fungera som det gjorde - men om allt ska integreras i flödet så måste det ändras.
Men datafolk tenderar att vara nostalgiska - de ska ha skärmar, tangentbord och externa lagringsenheter. De förälskar sig i grafiska gränssnitt och dataprogram. Allt sånt måste bort, för vanliga människor vill inte behöva lära sig nått operativsystem eller något program. Om kylskåpen skulle ha behövt samma kompetensnivå som ett traditionellt dataprogram så skulle vi fortfarande ha jordkällare (vilket jag i och för sig föredrar). Teknik som är teknokratisk måste bort om detta ska fortsätta.
Detta i sig innebär ju en motsättning. De som ska utveckla tekniken är i själva verket motståndare till den? Jag anar en ganska stor utslagning - det finns helt enkelt två kategorier inom databranschen, de som håller fast vid tekniken och de som ser möjligheterna. Det intressanta är att den första kategorin är större - det vill säga att vi de närmaste åren kommer att se en enorm utslagning inom datasektorn. Små företag med visioner kommer att slå sig in och ta över, gamla stora jättar kommer att falla om de inte klarar av att anpassa sig.
Facebooks nedgång och fall
Nu går det troll i Facebook-konceptet. Jag har på sistone sett en massa trams om att man ska använda Facebook för nätverksbygge - för marknadsföring. Som om någon skulle använda sitt födelsedagskalas för marknadsföring. Ack, så patetiskt. Problemet är ju att det är många drivna människor där ute som behöver komma ut i det nya samhället. Men det verkar vara lite svårt att skilja på moderna medier och sociala medier. Moderna medier är en nödvändighet för företag - sociala medier är ett skojigt begrepp för bondfångare.
Det åker alltså runt konsulter som försöker förmå företagare, hantverkare och alla andra att ägna tid och energi på Facebook - för att få kunder - för att synas. Jag ser alla dessa seriöst arbetande människor som kommer att slösa bort ett oändligt antal timmar på något som inte har med affärer att göra. Undra hur många konkurser detta kommer att leda till. Jo, jag vet - jag är en konsult som åker runt och säger att det är viktig för företag att synas på Webben. Men ska det vara så svårt att skilja på företaget och medarbetarna? Ska det vara så svårt att skilja på Facebook och Webben? Facebook är inte Webben, det är en webb 2.0 applikation.
Det tragiska är ju att man inte verkar veta vad Facebook är - men är man bondfångare så är man. Någon som säljer kurser i Facebook måste betraktas på samma sätt man skulle betrakta någon som sålde kurser i hur man sjunger i duschen - som en idiot. Facebook är i och för sig en bra grej, man håller sociala kontakter igång trots att man egentligen inte har tid. Med andra ord så får företag mer avslappnade och trygga medarbetare. Jag skulle nog tycka att det är helt självklart att man ska kunna använda Facebook på jobbet, på samma vis som att man ska få dricka kaffe. Att säga till sina medarbetare att de skall använda facebook för att lansera företaget är inte däremot bara löjligt. Det är bra för medarbetarna att motionera, men det finns ingen som skulle be sina anställda att lansera företaget på joggningturen.
Keerons femte lag:
När ett fenomen börjar säljas ut på bred front som universallösning så är dess framgångsaga all.
Facebook är slut. En massa stackare som inte har nått intresse av sociala forum kommer att försöka använda systemet till något det inte är till för. Alla kommer att bli irriterade och ägna sig åt något annat. Vad tar över? Jag vet inte, men det finns många goda initiativ där ute. Facebooks väldiga dominans gör att jag kan gissa att vi kommer att få en diversifierad marknad ett tag - olika typer av nätverk för olika syften eller något som påminner om syndikerade rssflöden.
Dags för en ny Ni-reform?
Det är över fyrtio år sedan du-reformen, och jag trodde inte att jag skulle föreslå att upphäva den men vi är med om en social förändring som Bo Rexed aldrig räknat med. I dagsläget har vi en mängd kommersiella aktörer som tränger in i människors privatliv och förstör vardagen genom att låtsas vara personliga. Försäljare och reklam som försöker förvirra oss att blanda ihop dem med våra nära och kära. I detta läge så ser jag faktiskt en ny ni-reform som ett alternativ.
Ni-reformen var en process på trettiotalet då man avskaffade tituleringen. Att vara tvungen att tilltala fint folk "Patron" och mindre fint folk "Mor" kan vi kanske vara utan. Ni-reformen innebar att alla tilltalades med "Ni" eller med herr/fru/fröken oavsett social status. Med andra ord använder man efternamn på personer som man inte "är du med". Att lägga bort titlarna, som tidigare var att sluta använda titlar, innebar då att sluta säga "Fru Andersson" och att börja säga "Lena" - man "spottar varandra i ansiktet". Du-reformen var att avskaffa "Niandet" - alltså att inte skilja på tilltalet mellan vänner och främlingar. Detta kan ju låta som en trevlig tanke - men ju mer vi ser på resultatet desto mer ser det ut som typisk utopistisk dröm från sextiotalet.
Det ringer i telefonen och en röst säger "Hej Keeron, hur är det. Det är Linus." Förvirrad försöker jag nu placera denne gamle vän som jag inte känner. Efter någon minut så visar det sig att han ljugit - han är inte en vänn utan en främling - han försöker sälja en produkt. Om jag händelsevis frågar efter hans efternamn så vägrar han till och med svara. Det kommer brev och mail från "Lena" och "Fredrik" - inte en aning vilka de är - men de tilltalar mig du. De till och med använder mitt fullständiga namn (för att eventuella kontrakt ska vara giltiga) - men mest duar de mig. Att de själva skulle berätta vad de heter är inte aktuellt - det verkar vara upp till mig att lista ut vem av Sveriges 21752 "Linus" som försöker sälja saker till mig.
För min del är det en ganska stor skillnad mellan mina vänner och mina affärskontakter. Sen har jag ett litet gränsland som är mina läsare - för det är ju lite mer personligt det erkänner jag även om jag inte känner dem. Med Facebook och andra sociala nätverk där de kalla kontakter för "vänner" så går den sociala inflationen vidare. Jag trodde i min enfald att man enbart skulle ha vänner på facebook och avböjde alla ytligt bekanta tills jag fick förklarat att "vänner" inte betyder vänner utan bekanta. Då undrar jag - vad ska jag använda för ord för riktiga vänner?
Nu börjar jag se en lösning. Vi återinför "Ni". Främmande människor får använda hela namnet eller titlarna "herr" och "fru" följt av efternamn - det där med "unge herrn" och "fröken" känns lite överkurs. Främlingar skall tilltalas med efternamn eller för och efternamn. Och om någon skulle använda enbart förnamn på antingen sig själv eller på er så svarar ni helt enkelt "Ursäkta, men är vi du med varandra?". Om alla telefonförsäljare tvingas presentera sig så kan de inte fortsätta - "Vänta nu, jag känner inte er - har ni inte tänkt att pressentera er?" - och alla förvirrade firmor som får tillbaka mail med svaret - "Jag är inte du med er." kommer att få sig en tankeställare. Ska man riktigt spydig så ska man skälla ut alla idioter som inte kan använda genus på "Bästa/Bäste" fast det är lite överkurs.
Du-reformen hade en god avsikt, men man räknade inte med ett samhälle där villt främmande människor skulle ha tillgång till alla personuppgifter och dessutom kunna nässla sig in i vardagen och utge sig för att vara bekanta. Om nu butiksbiträden har börjat nia folk så kanske man bara ska hänga på och tilltala dem "fröken" - det kan ses som ett sätt för dem att skilja på kunder och sina vänner. Det måste man ju kunna tillåta dem - och dessutom så kan vi ju kräva samma artighet i hela affärslivet - att man använder fullständigt namn när man talar med främlingar.
Den stora trollningen av Facebook Julen 2009
Under den senaste månaden har jag hållit ögonen på ett stort trollningsprojekt riktade mot internetsiten Facebook. En grupp på runt ett tjugotal personer samlade på forumet Flashback har startat grupper som lockat medlemmar för att sendan byta rubrik på gruppen och reta upp medlemmarna. I media har det kallats "Gruppkapning" - men det rör sig om ett byte av namn på en grupp man själv "äger".
Dessa "troll" har roat sig genom att skratta åt facebookanvändarnas oreflekterade hysteriska reaktioner och facebookanvändarna har roat sig (även om de inte skulle använda det ordet) genom att engagera sig och skriva svordommar i grupperna. Det de flesta gör när de inser att de blivit lurade att gå med i en grupp av typen "För varje medlem så får barnen i Afrika 1 dl vatten." är att inse att de var naiva och lämnar snabbt gruppen när den plötsligt heter "Vi som firar jul för att hylla Hitler". Några sätter igång att bli upprörda, och då får trollen ha roligt. Detta är helt enkelt ganska osmaklig och barnslig humor, men jag vill se detta i ett lite större perspektiv - jag ser hur tingen förändras.
Facebook är ett företag som har kommit på ett sätt att komma åt enorma mängder av persolig information, och genom att folk frivilligt lägger upp uppgifter, åsikter och foton för att "visa upp sig för sina kompisar" ger facebook tillgång till värdens största åsiktsregister. Detta gör att de kan sälja uppgifter vidare. Man ges även möjligheten att visa sina åsikter genom att gå med i så kallade grupper, dessa skapas av användarna själva. Detta är för att man facebook skall kunna sälja reklam till "alla som är med i grupper för bilintresserade". Problemet är att folk inte är medvetna om konceptet. Vissa får ett osunt beroende av Facebook - några tror att det som står på facebook skulle vara sant. Att man naturligtvis inte skriver i sin status att man "Har en könsjukdom" eller att man inte lägger ut foton som man inte gillar är begripligt. Många är dock väldigt omedvetna om vad det gör. Många blandar ihop denna internetsida där vem som helst kan skriva vad som helst med verkligheten. Under några år har massmedia lanserar nyheter i stil med "Det finns en hemsida om ..." och numera har de blivit så löjliga att de rapporterar "Det finns en grupp på facebook som tycker...". Att dagens medier inte rapporterar verkliga nyheter utan bara snömos vet vi i och för sig.
I denna hysteri så sätter några igång med internettrolling - ganska begripligt. Trolling är en term från internetforum när någon genom att kasta ut provokationer försöker få någon att nappa och bli förbannad. Ordet har alltså egentligen med trålning=fiske att göra - men det blir ju lite skoj om man kallar personen för ett troll. Därav uppmaningen "Don´t feed the troll", "Mata inte trollet". Vanligen brukar folk som har så lite att göra att deras stora nöje är att reta andra vara ganska ensamma, men numera kan man uppenbarligen organisera sig. På en diskutionstråd på Flashback har jag följt detta projekt. Dessa människor har inget liv - helt uppenbart. Men det viktiga är ju att de driver med andra människor som inte har ett liv. Att uppröra sig över gruppen "Anders Eklund önskar alla småflickor där ute en riktigt God Jul"[Sic] visar ju på att man missat poängen - en facebookgrupp är inte på riktigt. För att dra till sig så många som möjligt så skapar de ganska patetiska grupper "Vi som är emot barn misshadel"[Sic] - så det är ju inte så att de direkt förstör någon seriös diskussion. Att byta namn till "PRIS - Pedofilers rätt i samhället." är naturligtvis ganska osmakligt, men naturligvis finns inte den organisatioen i verklighetet. De "troll" som finns på dessa grupper som påstår sig vara pedofiler eller vara "Anders Eklund" eller "Helge Fossmo" är ju naturligtvis fejk. Att genomskåda att en person inte finns på riktigt utan är ett troll är ganska enkelt - även om han påstår att hon heter Sofia Eriksson. Om man inte klarar av att förstå detta så kanske man behöver denna läxa? Det är naturligtvis inte kul att bli trollad - man inser att man varit naiv, men det har ju egentligen inte hänt något. De bryter inte mot några lagar - man får propagera för vilka åsikter man vill. Jag är personligen inte för total yttrandefrihet, men så är lagen. Då de dessutom inte tycker det så är det lite konstigt att bry sig.
Om jag då ser på Facebook och det fruktansvärt osunda förhållningssätt folk har till den så är det kanske en rimlig utveckling. Flashbacktrollen skapade bland annat grupperna Killarna mot tjejerna och lyckades samla totalt 100 000 medlemmar för att sedan byta namn till "Vi som har haft sex med våra föräldrar" och "Vi som fått HIV på Thailandssemestern". I Aftonbladet skrev de i torsdags om att "Theresé hamnade i pedofilgrupp" och att de i gruppen lagt ut bilder på hennes barn. Det är ju inte särskillt trevligt, jag försvarar det inte på något sätt - problemet är ju att hon själv lagt bilderna på Facebook - vilket gör att de får användas av alla som hon låter se bilderna. Vad som händer är att verkligheten uppenbaras. Det kanske är bättre att några troll som bara driver med folk använder bilderna så att folk lär sig. De verkliga sjuka jävlarna har troligen suttit och snott badbilder på småbarn i åratal, för att inte tala om vad Facebook själva gör med folks foton.
Med andra ord - i sämsta fall kommer detta att leda till att folk skärper sig på sidor som Facebook. I bästa fall får detta folk att sluta tramsa med Facebook och göra saker på riktigt. Jo, jag ser själv positiva saker med Facebook - jag har fått ny kontakt med en del gamla vänner. Men i stort är det naturligtvis trams och en tidstjuv. Rovdjur är bra för de tar bort sjuka djur och gör viltstammen starkare. Internettrollen i denna form visar på svagheter i folks beteenden. Personligen tycker jag inte det är roligt, jag fattar inte hur trollen fungerar, men det är kanske för att jag har ett liv. Men de fyller en funktion, på samma sätt som sjukdom och krig. Ju fler som blir trollade, ju större blir denna grupp. Jag tycker man kan hoppas på en trend som löper över och punkterar de andra två informationsbovarna i ondskans triad - Google och Wikipedia. En ordentlig Wikipediatrollning? Det tror jag skulle göra susen.
Dagens Nyheter - klass mot klass
Såg en ung kille vid Slussen som stog och delade ut flygblad och sålde tidningar. En idealist av något slag tänker jag. Jag kommer ihåg hur man på sjutio eller åttiotalet kunde råka ut för de som sålde Proletären, Norskensflamman eller Brand. Ibland gjorde även frireligiösa på detta vis. Under åttiotalet kom även solidaritets- och miljörörelser att använda denna metod. Senare tid har det varit ett sätt att visa på hemlösas situation.
Har man ett budskap som har svårt att nå ut och det enda man har gott om är unga idealister, vad ska man annar göra. Att stå på ett torg och skrika ut sina åsikter vore patetiskt, att stå och sälja tidningar fungerar. Man får prata med folk och visa sin åsikt. Det är en begriplig metod. Dessa tidningar var naturligtvis aldrig bra som tidningar betraktade - de var propaganda. Detta var inget problem eftersom det ju helt enkelt var det som var poängen. Den som köpte Proletären gjorde det ju inte för att få en neutral och objektiv tidning, man ville se om man höll med om deras radikala åsikter.
Alltså tycker jag som vanligt synd om denne aktivist som antagligen bara får sura miner hela dan. Sedan inser jag vilken tidning han säljer: Dagens Nyheter. Flygbladen han delar ut är ett erbjudande om en billig prenumeration. Att DN har ett budskap kan man ju tycka - men att DN skulle vara ett budskap är nog att ta i. Den unge killen har antagligen betalt för detta, hoppas han inte har procent med tanke på vilka försäljningssiffror sådana här tidningar brukar ha (annars finns en risk att han till slut börjar sälja någon vänstertidning på fritiden). Det konstiga är ju att DN tar till denna typ av marknadsföring. Att det skulle vara så att DN har samma läge som små ideella rörelser - inga pengar och idealister som gärna jobbar gratis betvivlar jag. Vad det verkar handla om är själva konceptet. Man tar en existerande metod att nå ut, och sedan anpassar man det för en kommersiell produkt. Vid sidan att det naturligtvis är dumt - att ideella rörelser använt gatutidningar och flygblad är inte för att de är bra, de har inget val - så visar detta på en förvirring. Dagens Nyheter kan helt enkelt inte se skillnad mellan en idé och en produkt. Modern marknadsföring gör detta mer och mer. Att man inte ser skillnad mellan framförandet av idéer eller produkter är en tragisk utveckling, men uppenbarligen har vi nått så här långt.
Alltså - försäljare i alla länder - förenen eder.
Svininfluensan segrade
Svininfluensan är ett ord som tjatats intill döden, men som väktare mot nyspråket så kan jag inte låta bli. Man försökte nämligen byta ut ordet, ett försök som nu visat sig gå om intet. Svininfluensan vann.
Själva sjukdomen är en vanlig influensa - så botemedel finns - det räcker med en god kondition, lite echinacea, mycket eukalyptus och massor med honung. Nog om det. Det intressanta är att myndigheterna försökte byta ut namnet. Svininfluensan blev till "Nya influensan" - lägg av! Att byta namn på en sjukdom kan man ju göra - HTLV3 blev som ni kanske mins till HIV, men att byta ett så häftigt namn som Svininfluensan till ett intelligensbefriat namn som "Nya influensan" kan ju inte fungera. Bara det faktumet att den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC vill döpa den till "Nya influensan" antyder ju att det efter denna sjukdom aldrig någonsin kommer att komma en ny influensa. Så illa tror jag nu inte att det är.
En av Sveriges mer intressanta journalister, Gunnar Lindstedt på Veckans Affärer, menar på att detta handlar om att försöka ta bort fokus från svinindustrin, ja från hela livsmedelsproduktionen. Genom att inte kalla sjukdomen för sitt rätta namn så kan vi bortse från orsaken till farsoten, den hänsynslösa och onaturliga djurhållningen. Jag kan inte annat än hålla med Gunnar Lindstedt. Så länge vi försöker tvinga naturen bortom det naturliga så kommer vi att orsaka en mängd biolgiska och miljömässiga katastrofer. Det handlar helt enkelt om den samhällsekonomiska hybris som håller på att ta kol på vår värld.
Men nyspråksförespråkarna har det svårt att segra så länge vi står fast i att en spade är en spade. Sveriges radio försökte tala om "Nya influensan" ända tills att de bara verkade löjliga. Nu har de gett upp. Om nu någon klok läkare i ett tidigt skede hade skapat ett bättre namn hade det säkert kunna ta över, men inte "Nya influensan" och inte när ordet väl etablerats. Det är som ordet negerboll som några språklig inkompetenta personer försöker byta ut mot en massa nyspråksord (dessa personer vet inte vad latinets "negra" betyder). Varje tänkande person vet att lokalvårdare varken har en annan arbetsuppgift eller någon annan lön än en städare - att arbetsuppgiften "att städa" är så lite värd att man inte ens kan nämna det i yrkestiteln är ju knappast en statushöjning. Vi kan inte ignorera att negerbolar är svarta eller att städare städar, om vi har ett dåligt samvete för något så får vi ändra på världen, inte på språket. Sålunda så är detta en influensa vi fått på grund av vårt sätt att hantera svin - detta är ett faktum. Byter man namn sopar man det under mattan, men det kanske vore bättre att ta ansvar för vad som är fel och göra något åt det?
Sidor
