Krimtänk - kategoriserade inlägg

Jag börjar bli mer och mer frustrerad över de filterbubblor som hindrar mig från att komma åt det jag villa ha. Man får numera slänga bort cookies, blockera skript och köra datatrafiken genom anonymitetstjänster bara för att kunna söka efter någon bok eller någon vetenskaplig statestik. Google blokerar de vettiga sökningarna eftersom det är ämnen Google fått för sig att jag inte gillar. Jag måste klicka mig runt i privata loggar på Facebook för att Facebook inte tror att jag vill veta vad vissa personer sysslar med. Eli Pariser har skrivit boken "The Filter Bubble" och har alltså givit oss det grundläggande begreppet Filterbubbla. För ett par år sedan var de sociala filtren något som var minimalt - i dag ligger de över större delen av de interaktiva tjänsterna på webben.

När du deltar i ett nätforum/socialt nätverk som till exempel Facebook, eller använder tjänster på nätet så som Google eller Gmail så profileras du hela tiden. Dina val, dina sökningar, din aktivitet registreras och successivt skapas en större och större informationsbank om dig. Huruvida vad du klickat på vid ett visst tillfälle verkligen berättar något om dig kan vi låta vara osagt - men så fungerar det. Denna data används primärt för att sälja dig till annonsörer och aktörer som vill ha information om potentiella kundgrupper och liknande. Det handlar alltså primärt om vad de tjänar pengar på. Det som gör detta komplicerat är att de låter denna lagrade data inte bara styra vilka annonser du får se utan även vilka sökresultat du får på Google och vilka länkar och statusuppdateringar du får se på Facebook.

Om du enligt filteralgoritmen klassificeras som höger så kommer man inte få se politiska länkar från folk med vänstersympati. Om någon råkar gilla samma musik som dig så kommer du att få veta vad han sysslar med, men någon som inte "gillar" något som du gillar kommer att filtreras bort. Om du dessutom "interagerar" - det vill säga kommenterar, klickar vidare eller något sådant så är du mer intresserad av den personen och kommer att se mer av den. Med andra ord - den som du inte tittat på på sistone kommer du inte att få se något om! Är någon annan ser det orimliga i detta? Tillslut kommer det bara vara ett fåtal personer som du får veta något om. Du får se fler saker från sådana som gör saker du gillar. Med andra ord så kommer världen bli en rosa dröm med endast sådant du själv vill höra. Inga dåliga nyheter och man kan inbilla sig att allt är som man själv vill inbilla sig. Människan har en fallenhet för självbedrägeri. Man kör gärna huvudet i sanden, om det nu handlar om att se problem i sitt förhållande eller att titta igenom räkningshögen. Det alla vet är att det aldrig är lyckat att ljuga för sig själv, men man gör det för det är enkelt. Men verkligheten gör motstånd - sanningen smakar beskt. Det är bara det att den nya webben gör det enkelt med självbedrägeri och svårt att se sanningen. Det riktigt pinsamma är att folk tror att man berättar en massa saker för sina "vänner" på Facebook när det i själva verket är så att man talar ut i tomma luften - filtren tar bort allt du gör och man lever i sina egna psykotiska vanföreställningar. Enda skillnaden mot en psykos är egentligen att servern står i Kalifornien.

Att Facebook gör på detta sätt är ju kanske inte så stort problem eftersom ingen använder Facebook till något nyttigt (och den som påstår att han gör det ägnar sig åt samma sorts lögn som en alkoholist som påstår att hans sprit är medicinsk). Däremot är det en massa människor som försöker använda Google till något nyttigt - att leta information. Google filtrerar resultaten utifrån dig själv, och inte utifrån din likhet med andra - än så länge. Den för statistik över vad du valt tidigare, vilka sidor du tittat på och vilka resultat du verkar gilla. Alltså om jag söker på "viktiga svenska författare" så kommer alltså resultatet att färjas av tidigare författare jag sökt på på nätet. Men det är ju inte sant! Helt plötsligt kommer alla saker jag intresserat mig helt plötsligt påverkar mina framtida resultat. Om jag nu är ute efter att få reda på vilka viktiga svenska författare jag missat så kommer Google att motarbeta resultatet. Denna rundgång är ju bara konstig. Sökmotorn försöker få nöjda kunder och ge de resultat som folk vill ha. Problemet är ju att vi inte ska hitta resultat som vi trivs med - vi ska hitta de rätta resultaten. Med tanke på hur idiotiska resultat man ibland får från sökmotorn så vore det ju bra om den kunde notera när man var missnöjd med resultatet för att det är fel - men man skiljer alltså inte på att man är missnöjd på grund av att man inte gillar svaret och på grund av att svaret är fel.

Nu gör dock den totala idiotin entre på scenen: Google plus. Nu kommer alltså Google att registrera alla sidor som dina "vänner" tittar på och "plussar" och komma fram att till att du säkert vill titta på samma sidor som dem! Inte nog att man ska behöva bli överöst med samma sidor man läst förut - nu kommer man att skräpa ner sökresultaten med sidor som någon man känner råkar ha läst. Att du söker efter något specifikt verkar man ju ha glömt fullständigt: "Jaha du letar efter Kinamat i Vänersborg - men dina kompisar verkar ju föredra Pizza i Örebro så då får du det resultatet." Varför skulle det spela någon roll vad mina bekanta råkar titta på - de letar väl efter annat?

Dessutom kommer nu profileringen á la Facebook in i sökresultaten. Du profileras och kommer sedan att få resultat som folk som råkar profileras som dig gillar. Varför? Varför skulle jag leta efter något som någon annan som gillar samma saker som jag råkar gilla. Även om jag letar arbetslöshets statistik så kanske jag inte gillar det - men jag kanske letar det. Och den bästa regeln för en sökmotor borde trots allt vara att ge det korrekta svaret på det man letar efter - tycker jag i varje fall.

Skygglappar är framtiden. Det kommer att vara jobbigt att gå ut i verkligheten i framtiden - en massa människor som inte tänker och tycker som du - eller? Jag förstår inte varför jag skulle bli lyckligare av sådant som de som liknar mig gillar? Varför skulle jag få ut mer av länkar från folk som gillar samma saker som jag? Det hela påminner om datingsidorna som skapar profiler utifrån ganska omfattande frågeformulär för att sedan matchar ihop dig med någon som i princip svarat likadant. Fy vad tråkigt! Skulle inte stå ut många timmar med en kvinna som tyckte som mig och som hade samma fritidsintressen som mig. Att vara attraherad av någon som liknar en själv kan inte vara vanligt - så vad handlar det om? Ska man syssla med sina gemensamma intressen istället för ha en relation kanske? Ok, det är alltså lika seriöst som facebook där du helt enkelt sitter med skygglappar likt Princessan på Ärten där man inte vill ha något som problematiserar. Men kan man inte fråga sig varför man ska leva överhuvudtaget om man inte gillar livet? Ingen profilering är så perfekt, inga människor är så pass lika att Prinsessan på Ärten inte kommer att hitta olikheter och skavanker. Och vid det laget kommer man ha upptäckt att det inte finns en enda intressant olikhet att upptäcka hos den andre. Det är därför nät-dating är så meningslöst, att innehållet på Facebook blir tråkigare och tråkigare och att Google helt enkelt är värdelös som sökmotor.

Köp "The filter bubble" av Eli Pariser på Bokus

Det är otroligt hur mycket som kan stöta människor, ja det finns en kultur som går ut på att man lismande ska hålla med andra, om än det innebär att man ljuger. Jag personligen uppskattar ärlighet och tydlighet, och tänker att det är vad man bör eftersträva. Men det finns idag en trend att ärlighet och tydlighet är skrämmande, ja rent av förkastligt. Den som säger sanningen är en hemsk person, som att det var hans fel att sanningen är som den är.

Ibland när man berättar något för någon så tar personen illa upp. Det kan röra sig om något personen frågar om, och så när man svarar så blir personen sårad eller irriterad. Jag brukar bli tillfrågad i frågor om Den Nordiska Seden, jag skriver böcker om den. Men det finns människor som det jag säger inte är riktat till som blir ledsna och vissa blir rent av agressiva mot mig på grund av detta. Jag kan inte låta bli att undra varför de är det. Dessa personer har inte ens vår religion - det jag skriver eller säger handlar inte om deras tro. Bara insikten om att de inte håller på med Nordisk Sed gör dem arga på mig. Detta är obegripligt. Jag är en ganska harmlös person som råkar vara expert på en liten naturreligion, men detta kan reta upp vissa människor. Ingen hedning, de till vilka mina skrifter är riktade, brukar dock förstå denna irritation.

När man ser en persons brister så är det ofta så att man betraktas som hänsynslös när man berättar det för personen. Hur tänker man då? Skulle det vara hänsyn att förtiga sanningen för en person. När folk har missförstått något viktigt i livet - ska man inte påtala detta, så att personen har möjlighet att få ordning i livet?

Jag vet inte hur många som blir arga för att hedendomen inte är som deras egen romantiska fantasi. Men frågar man efter att få veta mer - förväntar man sig inte hitta något överraskade? Det är som människor som inte vill acceptera hur saker egentligen fungerar - det må vara slakteribranschen, barnarbete eller korruption. Men saker är ju som de är, sanningen är det den är. Det blir som flummet att kalla allting för tolkningar. "Det är ju bara som du tolkar hedendomen" - och så med tiden blir krig fred och frihet blir slaveri. Om hänsyn innebär att man ska ljuga för folk - är det inte dags att avskaffa hänsynen.

Man kunde tänka att det var att man skjuter budbäraren helt enkelt. Fast då borde man ju ta till sig budskapet med tiden och någon sådan tendens finns inte. Nej, föraktet för auktoriteten har gått så långt att man föraktar den som vet något. Ju mer obildad och inställsam en person är desto trevligare anses man. Det är verklighetsflykten som går så långt att man älskar illusionen och försvarar den mot sanningen. Om en pojke skulle ropa att kejsaren är naken så skulle pojken i dessa tider riskera att bli skjuten.