Tydor av tidens tecken

Religionernas funktion är att ge svaret på frågan om hur vi ska orka kämpa på och välja att ta de tunga besluten och att orka kämpa på med livet trots alla motgångar. Svaren är olika, men frågan den samma.

Några moderna livsåskådningar så som Utilitarism och modern hedonism (som finns i bland annat nyandligheten) så ska man få så mycket lycka som det bara går - och blir lidandet större så har man misslyckats. Trist att man i princip alltid misslyckas då eftersom den kalkylen inte går ihop. Det är mer lidande helt enkelt. Därför har aldrig den typen av livsåskådningar inte levt vidare - de stämmer inte mot verkligheten - den grymma verkligheten.

Shopenhauer kom till slutsatsen att man ska inte försöka bli lycklig så blir man inte besviken - som ligger nära Budismens synsätt. Så kan man se på det - kristendom och Islam lovar lycka sedan. Får man paj i himlen kanske man orkar kämpa på i jämmerdalen. Men vi hedningar då? Jo, vi försöker, likt stoikerna, komma till ro med vårt öde. Lycka och lidande är delar av livet, och vi måste stå ut med lidandet likväl som vi måste njuta av lyckan. Vi måste modigt möta vårt liv. Vi får ingen belöning någon annanstans - livet självt är vår belöning. Och det är väl det som är hedendomens stora styrka - vi lär oss blicken som gör livet underbart - fullständigt som det är - och att se att lidandet är en del av en vacker helhet.

Ingen vågar längre förkastar omoral eller berömma dygd. Det är på något sätt fult att ta tydligt ställning till saker. Att säga att vissa handlingar är bra och vissa är dåliga är fult - nej man ska vara tolerant mot allt. Allt ska bedömas från fall till fall - man ska se till hur folk tycker och känner och låta alla röster komma till tals - alltså även de röster som är fel. Det finns inga normer - allt som liknar värderingar skall förkastas och fördömas. Vi lever i anomins tidsålder - normlöshetens tidsålder.

Nej, vissa saker är rätt och vissa saker är fel. Man får tycka vad man vill - men det betyder inte att man har rätt. Det finns rätt och fel i hur man talar om andra och hur man bemöter andra. Det finns rätt och fel i känslomässiga och sexuella relationer. Det finns rätt och fel i hur vi handskas med den värld som fött oss. Det finns rätt och fel i hur man handskas med det arv vi fått från de som levt här före oss. Det finns rätt och fel i vad man gör med sitt liv. Det är så och det enda valet vi har är att göra rätt. Vi kan tycka hur illa vi vill om hur det är - det må passa dåligt i våra liv - men då är det våra liv det är fel på. Allt är inte rätt, och alla ska inte få göra som de vill och ingen handling är bortom moralen. Detta är egentligen självklart, men av någon anledning är detta det mest kontroversiella man kan säga i dag. Varför är det så?

En dag då huvudfrågan tycks vara en Madonna som vill få köpa sig ett barn och när amerikanerna inför en lag som legitimerar tortyr så kan jag inte låta bli att tänka på en dröm. Nu talar jag om en riktig dröm, en sådan man har när man sover. Till och med ordet dröm går det inflation i - man säger drömmar när man egentligen talar om sina planer. Nej, det här var en dröm, men det var en dröm om något jag vill ska bli sant - det var en liten men ändå underbar sak. Drömmar är en annan syn på verkligheten, vi ser saker vi inte ser på dagen, de öppnar ett annat öga. Drömmarna får oss att se saker vi inte vågar se och göra saker vi inte trodde vi kunde. Nu när jag drömde om något jag länge väntat på så börjar jag tro att det kan ske, så sakteliga.

Så jag har gått runt med ett leende på munnen i dag, trots en tung och motig dag, trots tjafs om tv-licenser och högmodiga amerikaner, jag har brytt mig om drömmen istället. Och egentligen tror jag att det är så att drömmen är viktigare, för om vi inte drömmer så vågar vi inte se sanningen i vitögat. Drömmar gör oss mänskliga. I vår värld stressar människor upp till väckarklockor, de ser inte värdet i en att betänka en liten dröm och så glöms den bort. Men hur kan någon tro att de kan fatta viktiga beslut om de inte ens kan minnas sina drömmar. Orkar de makthavare som leker med människoliv återkalla sina drömmar - det tror inte jag. Och om du och jag ska hitta svaren på hur vi gör saker bättre, då måste vi tillåta oss att drömma.

Åter igen en sånndär situation i livet där man inte vet vad man ska göra. Som att allting blir fel hur man än gör. Fast jag tror det gick bra trotts att vi var pinsamma bägge två. Vi var modiga också - och det är det viktiga. Jag har lätt för mig att ta tag i saker - jag har svårare för att lita på andra. Kärlek handlar om att lita på en annan person. Hon har sitt att göra och sina egna beslut att fatta, hon måste själv våga. Hon försökte och hon vågade komma närmre, och jag vågade vänta. Tålamod behöver jag - för livet går inte fort, man får ta det i omgångar. En liten bit kvar. Men vi har kommit långt och jag litar på att hon gör rätt. Kärlek är att lita på den man älskar.