Tydor av tidens tecken

Nu närmar sig den största tiden, då De Rådande med kraft skall besegra mörkrets krafter. Vart år sen tidernas gryning, åter sluter sig cirkeln. Årets cirkel blir livets hjul och världen blir för oss begriplig.

Vila i den visheten, i tryggheten som de livgivande makterna ger. Ha förtröstan i att de goda makterna skall besegra mörkret och kylan och att livet och ordningen skall komma åter. Fira den tid då solen vänder. Så önskar jag alla goda människor en God Jul.

I dag finns det mer massmedium än någonsin, dessas primära syssla verkar vara att producera en suggestiv matta av nonsens och lättbegripligt trams. Problemet blir nu att få reda på vad som verkligen händer. Vi har en situation som liknar kallakriget då man letade efter tecken som tydde på vad som egentligen hände i Kreml när den Sovjetiska informationsbyrån bara presenterade lögner, om de nu presenterade något alls.

Detta är otroligt nog samma situation var och en i dagens värld måste göra. Förskasta media som nonsens och sedan söka tecken som avslöjar vad som egentligen sker. Paranoid? Knappast, med alla medium, kanaler och tidningar så borde man kunna förmedla fler nyheter i dag - men tvärt om. Numera behöver man bara en enda kanal - om det nu är en tidning eller hör en ekosändning eller ser en nyhetssändning så vet man allt som medelas den dagen. Alla säger samma sak. Allt viktigt och intressant hittar man på andra håll - rykten, nyhetsbrev, egen efterforskning. Om ändå bloggarna hörde hit - men hittills har svenska bloggar visat sig föga informativa.

Så den nya tidens kunskap som alla måste lära sig är Kremlologi. Alla invånare i kommunismens Östeuropa var tvungen att lära sig söka efter det som råkat slinka igenom muren av propaganda. Vi måste leta efter de antydningar som slinker igenom muren av strutprat. Eller så stänger vi bara av eländet och håller oss för oss själva. Det enda som inte håller är att tro på det.

Folk undrar hur man som hedning ska förhålla sig till Lucia - till denna kristna tradition. Man pratar om hedniskt ursprung, katolska helgon och det ena och det tredje - och det ligger något i allt - men ändå har man missat alltihop.

Lucia är inte något gammalt - den ritual vi idag förknippar med Lucia skapades av Svenska Dagbladet på tjugotalet som ett jippo med dålig research - det var då helgonet Lucia kom med i sammanhanget. Det går tillbaka på ett student jippo från västgöta nation i Uppsala som hämtade från en västsvensk tradition som heter lussebrud. Lussebruden var en tradition som Vår eller Sommarbruden - alltså en utvald fruktbarhetsgestalt - ofta med en glad utkorning av en gemål. Dessa traditioner är gamla och levde mest bland ungdomar - där ju sammanparning var viktigt. Lusse - den ljuse - alltså Frö - får en mänsklig brud - därav ordet(vid tillfället råka detta sammanfalla med helgonkalendern då Lucia har namnsdag). Så på såvis finns det ett hednisk ursprung.

Men - man kan ju undra vad det spelar för roll. Det är väll ändå budskapet som visar den religiösa vikten. Och vad är Lucias innehåll? Inget. Lucia är verkligen en mångkulturell mix - direkt från sekelskiftet 1900. Och likt ett pidgin språk eller new age - utan djup. Det som gör att folk värdesätter Lucia är känslan av att det är en gammal tradition - ett riktigt bra och hedniskt argument - vid sidan att det helt enkelt inte är sant. Det är en nationalromantiskt påfund. För många är det något som fyller behov av rötter - ett surrogat. Sånt tycker jag egentligen illa om, men det är inte mitt problem.

Så vad ska man tycka - det är vackert med flickor i vita klänningar och trevliga sånger, så varför inte. Jag gillar sång, musik och dans. Så gärna för mig. Men det är inte religiöst. Varken kristet eller hedniskt. Det är skapat - på samma sätt som nationaldagen. Den dag nationalromantikerna slutar ha makt i samhället kanske det blir något mer levande av detta. Det kan bli en tradition, men den dagen kan vi väll diskutera det. Till dess kan man väl sjunga och äta lussekatter, bara vi slipper sjunga med på psalmerna. Och om en lussebrud kom med frukost till mig så skulle jag nog vara ganska nöjd.

Sverige deltar i ett krig och då dör det människor. Varför detta hyckleri? Politikerna har länge fört fram målet att Sverige skall delta i internationella konflikter. Deltar man i en konflikt så väljer man sida - annars deltar man inte. Det handlar bara om att man alltid står på fredens sida - det gör alla krigshetsare. Och alla jublar för kriget - vi har sett det förut.

Demokratier har så lätt att starta krig - vi märker hur vår regering anammat kriget mot terrorism - nu kan man visa sig stark. Nu tävlar politikerna om att vinna poäng på en stupad svensk - oavsett partifärg. Men ta det lugnt - det finns många unga svenska pojkar som ska dö i det krig ni så gärna vill vara med i - unga män som ska ge er ära. Väl formar den starke med svärdet sin värld, väl flyga som örnar hans rykten.