Urval ur bloggen filtreras - Åter till bloggen

Allmänt - kategoriserade inlägg

OM varumärken

aum.jpg
Så sprang jag på de där spikmattorna som tydligen är så populära. Har inte riktigt förstått det där. Som icke hindu så är ju fakiryoga inte min grej, så jag räknar inte med att fatta. Plastspikar känns dessutom lite löjligt, inte matcho direkt. Men sen så ska man alltså använda dem för att "må bra" - som om indiska fakirer sitter på spikar och kör knivar genom tungan för att "må bättre". Det handlar ju inte om en terapimetod. Yogis som svälter sig själv och sitter på spikmattor tar ju kol på sin hälsa för att växa själsligt. Kanske lite väl kropsfrånvänt för min smak, men som sagt är det inte min religion. Det känns på något sätt att denna nya förpackning av självspäkning och asketism verkligen skjuter sig själv i foten genom att hänvisa till hälsa. Lite som att sitta still för att få kondition. Men att det mer eller mindre är ytterligare en flumprodukt med new age-varning är ju ganska uppenbart.

Men nu när jag såg denna produkt i verkliga livet så uppenbarade det sig ännu mer vulgärt. Som varumärke använder man nämligen symbolen AUM (OM) - den viktigaste symbolen inom Hinduismen. AUM är mantrat för allting i världen, om jag nu fattat det rätt. Det är alltså det heligaste av heliga inom Hinduismen. Jag känner inte så många hinduer, men jag undrar om de inte tar illa upp. Vad man dock kan undra är hur man kan vara så övermaga att använda en sådan symbol för en simpel plastprodukt. Jag råkar ofta ut för respektlöst använda av våra termer och symboler och det sker på grund av ignorans eller förakt. Alltså är de bakom denna produkt antingen ignoranta eller föraktfulla i förhållande till den Hinduiska traditionen. I vilket fall känner jag att varumärket helt förlorar sin trovärdighet. Respekterar man inte själv det man marknadsför så är lurendrejeriet uppenbart.

Tillbaka vid tangentbordet

Så är det dags igen. Har tagit en ordentlig vila från datorn i sommar. Inte det att jag inte använt den, men jag har inte jobbat vid den nämnvärt. Jag har spelat in några andakter, men annars har det varit i princip datafritt. Bloggar och annat har fått stå tillbaka. Normalt skriver jag bäst på sommaren, men inte den här sommaren. Det är konstigt hur maskiner kan komma att ta sådan plats, det är uppenbart hur bättre livet ter sig om man inte stirrar in i en skärm.

Ja, nu kör vi igång igen då - blogga och fixa. Det är inte utan skepsis - när man vet hur det är. Men man får lov att göra det bästa av situationen. Jag får lov att skriva detta säsongens första blogginlägg för att sedan lägga från mig datorn och gå ned och titta till växthuset. Lite konstlad ansträngning och lite verkligt liv - en balansgång.

Hos bysmeden

bjorn_smider.jpg
Tittade in hos min granne, den unge smeden Björn. I dag har de något de kallar Alla smeders dag - så Björn hade öppet hus. Han hade mycket besök i smedjan, det är ju upplyftande. Jag vet inte om han fick något sålt, men det är ju bra att kunna nå ut med sin verksamhet.

Det är lite tråkigt att man måste ha denna typ av jippon. Jag blir ärligt talat förvånad av att folk faktiskt nappar på sådant. Jag går gärna förbi Björn någon gång i smedjan, men det verkar som att många inte vågar sig på att göra sådant om det inte finns någon ursäkt, ett jippo eller sådant.

Jag tror inte att smedens uppgift är att vara ett jippo, det är ju bara att det är det enda sättet att nå ut. Fast en Kirurgernas dag kanske vore något. Om en tänkande människa går till en butik så finns ju aldrig det hon behöver. Du skall inse vad du behöver - det är till det kunskap och skicklighet behövs till. Men en konsument väntar på vad som bjuds. Det verkar som att den moderna människan inte kan låta bli att vara en turist i tillvaron, och problemet är nog att om vi inte förstår att vi inte ska turista utan att leva så kommer vi inte förstå hur mycket vi egentligen behöver smeder.

Verkligheten

Man kan välja att vara pretentiös och man kan låta bli. Upptäckte att det finns ett samhällsprogram som heter "Verkligheten" - det har tydligen funnits i ett år - se vad man missar när det enda man lyssnar på är P1. Hur som helst noterar jag att de "snott" ett av de mest överambitiösa namn som jag råkat på - nämligen tidningen Verkligheten som gavs ut av Svitjods Asagille. Svitjods Asagille var en organisation under ledningen av Frömund Ansheille dominerade den nyhedniska sfären under några år i början av nittiotalet.

Verkligheten är ett kaxigt namn, visst, men ärlig talat - att ha en tidskrift med det namnet eller ett radioprogram där man hela tiden säger "Det här är verkligheten." ökar ärligt talat inte trovärdigheten. Numera ska ju allting ha sådana expressiva namn så som Plånboken, Leva, Hälsa, Reportrarna. Man kan ju säga att Frömund var före sin tid, inte bara i att skapa asatrosamfund med fejkade medlemssiffror.

Nåja, man ska kanske skulle starta en tidning eller en kanal med höga pretantioner - vad sägs om "Sanningen" eller "Svaren" ...

Hej mitt vinterland

Nu har snön legat i en vecka - och faktum är att livet blir lättare att leva. Att vara ute och arbeta i snön är naturligtvis lite krångligare, här om dag släpade jag ris inför julblotet vilket var lite krångligt. Men att arbeta i vinterkyla känns som att man arbetar mer ordentligt. Man håller igång sig för att inte frysa och när man tar en paus så är det motiverat.

När allt är mörkt så gör snön att livet blir ljusare, och då har jag inte ens nämnt hur mycket enklare livet blir när man kan åka spark eller skidor. Detta är ett vinterland och vi fungerar bättre när snön ligger där den ska ligga - känns som ett ganska bra argument i klimatdebatten.

Nu ser jag ett par plusgrader på termometern och hoppas verkligen att det går över. Om snön kunde ligga till Jul så vore det härligt.

Flytt av hemsidan

Om du kan läsa detta så har flytten av Logias hemsida lyckats. Det har tagit en dryg vecka och har varit struligt. Den server jag har haft stående i hallen har börjat låta väldigt plågad och det blir skönt att slippa ljudet av den skrammlande hårddisken.

Ett och annat är ännu inte klart, vissa funktioner på hemsidan är inte klara och jag har ännu inte flyttat över alla kommentarer till den nya bloggen. Denna nya sida skall förhoppningsvis kunna bjuda på lite mer möjlighet och dessutom orka med den ökade belastningen. Hoppas ni står ut med lite småproblem - så som flyttade inlägg.

Köttskallar!

Knappt ett år efter att massmediadrevet var hysterisk för att man bytte datum på köttet så har man nu dragit igång ett drev för att TT har upptäckt att man slänger ätbart kött (motsvarande 30 000 kor). Nu klagar man över slöseriet! Hur ska de ha det? Antingen ska butikerna slänga köttet eller så har de kvar köttet (och byter bäst-före-datum till ett mer korrekt datum som köttet beräknas hålla till). Det finns liksom inga alternativ (jo, man kan slakta själv och slippa vanvettet, jag vet) - antingen eller. Jag skrev om detta i fjol - och jag ser likadant på detta. Men samma nyhetsmedia som för tio månader sedan ville att man skulle slänga kött på grund av vilka datum som står på en papperslapp tycker numera att det är skandal att man gör det. Man kan ju undra om man måste vara dum i huvudet för att bli redaktör eller om man blir dum i huvudet av att vara det

Ute i sändning

Så var det klart - första avsnittet av Hednisk Andakt. Den ligger ute sedan nått dygn på Radio Hedendom. Är inte helt nöjd med ljudet, det får bli lite bättre till nästa gång - det funkar på låg volym - men kör man det i en stereo så hör man luftpuffar. Annars är jag dock nöjd - jag tror det kan bli en bra sak. Det är alltid rolig med ett nytt sätt att jobba. Har redan fått några prenumeranter och några som lyssnat direkt på webben. Det är ju meningen att fler program ska skickas på Radio Hedendom men inget annat är klart ännu. Vi får se vad det blir av detta, men i vilket fall så behövs det en hednisk "röst".

Visan lockar från folkmusiken

Jag höll väldigt länge på med Svenska Visor men gick sedan över till folkvisor och folkmusik. Det är lite roligt att se att folkmusikartister nu övergår till vismusik, särskilt då jag minns hur man bemöttes med visbakgrund inom folkmusikvärlden för bara några år sedan. Hörde att Emma Härdelin sjunger Karlfeldt tillsamman med Lars Anders Johansson (med den intressanta bloggen Slottet i saknadens dalar för övrigt) och det låter bra. Sofia Karlsson som för några år sedan var en nästan okänd folkmusikartist har numera sadlat om och är sjunger i svensk vistradition. Detta är inte menat som kritik, hon är nog den bästa artisten i den genren just nu. Ja skulle nog säga att det var ett bra val - hon är bättre inom svensk visa än inom folkmusik (hon var inte dålig på det, missförstå mig rätt).
För trettio-tjugo år sedan gick många från folkmusiken till Jazzen, Lena Willemark och Åsa Ginder och många fler. Många gånger kan det handla om någon slags Fussion - jazz och folkmusik, rock och folkmusik, fast i detta fall är det inte så. Jag tror det handlar om att om man vill vara professionell artist så är inte folkmusik särskilt lönsamt. Man kan åka runt halva året kanske till folk som inte vill köpa skivorna utan lära sig låtarna på evenemang som inte nämns i tidningarna. Man kan inte klandra dem - man måste faktisk leva. Folkmusiken är som punken, den är inte lika mycket sig själv om man inte är amatör. Men visst vore det roligt med fler artister som kunde leva på folkmusik - men det sker nog inte före folkmusiken gör sig av med museeriet.

Kött

Nähä, ändrar de bäst före datum på köttfärsen? Lägg av, det visste väll alla. Varför det nu ska stå ett bäst före datum på maten överhuvudtaget. Om människor är så inkompetenta på livsmedel att butiken ska avgöra kvalitén så tycker jag att de får leva på konserver. Kött håller länge, en oxe kan behöva hänga i nästan en månad för att bli mör - hur kan någon tro på att köttfärsen i butiken med "bäst före" i övermorgon har lagrat i flera veckor innan de läggs ut i butiken. Nej, hela denna debatt handlar om att folk beter sig som kollin som måste få instruktioner om allt. Detta är landet där folk slänger bort mjölken som gått över tiden.
Nej, detta handlar om något viktigare. Det finns nästan inte någon butikschark i landet där man själv styckar och mal köttfärs. Nu lovar ICA att sluta butiksförpacka kött, allt blir vakumförpackat på stora centralslakterier. Vilken seger - vi får än mindre möjlighet att kolla kvalitén. Vi kommer att köra en massa djur till fem stora centralslakterier - allt kommer sedan att förpackas, och ve den som inte tror på systemet. Varför inte en femårsplan för köttfärs.

Vi är på väg åt fel håll. Personligen tycker jag inte att man ska äta kött som man inte sett i ögonen. Men om man åtminstone känner slaktaren eller att ens charkuterits känner slaktaren. Vill jag ha kvalité måste jag smaka och lukta på råvarorna. Orsaken till djurplågeri och konstigheter i maten är inte småskalighet och mänsklig kontakt - det är stordrift och sovjetliknande system. Folk talar om minskade transporter och miljövänlighet - men vi är på väg åt andra hållet. Och det beror på att vi går med på att bli till kollin. Kräv att smaka och lukta på maten innan du köper den. Att kunna bedöma saker själv handlar om kompetens att överleva - och brist på den kompetensen leder bara till en sak - eller hur?

Om att blogga

Jo, jag vet, jag borde skriva mer i bloggen - jag ska försöka. "Duktiga" bloggare skriver flera saker varje dag. Fast så skriver de ju bara dynga. För frågan är väl ständigt det där med kvalitet eller kvantitet? Visst, jag ska försöka skriva mer, jag har ett och annat jag funderar på - men två saker står ofta i vägen. Omdömet och livet. Ska man verkligen skriva allt man tänker och tycker? Jag tycker att man bör ha lite omdöme. Om jag tycker att det skrivs för mycket om politikers privatliv - till exempel - blir det bättre av att jag skriver det också? Ibland gör det sig bättre att tiga. Tystnad gör sig inte så bra i bloggar, fast jag har ju inte provat.

Sedan har jag faktiskt bättre saker för mig i livet än att skriva blogginlägg. Jag skriver ju böcker till exempel - att blogga är ju inte direkt omväxling. Om man ska komma fram till något väsentligt så bör man vara ute i verkligheten, inte stirra in i en dataskärm. Personer som bara bloggar och bara kommenterar andras bloggar eller massmedia, varför skulle man bry sig om dem? Så ursäkta mig om jag har ett liv och sedan skriver en och annan väsentlighet. Nu ska jag föresten ut i verkligheten, så här slutar jag skriva.

Tankesmedja

Nu görs hela hemsidan om, och Logia har fått en tydligare profil. Det är en tankesmedja. Varför denna lek med ord kan någon undra? Mest av allt för att det ligger väldigt nära den ursprungliga idén med företaget. Det som skiljer mest från de etablerade tankesmedjorna är att Logia inte drivs av någon intressegrupp eller har några sponsorer. Detta är ett affärsdrivande företag. Timbro och Agora försöker pådyvla åsikter med en saftig budget, Logia försöker göra det så pass intressant att man kanske kan betala lite för tankarna. Att vara kontroversiell behöver inte vara en nackdel kommersiellt - det är ett missförstånd.

Alltså, själva verksamheten har inte ändrats, men tyngdpunkten ligger på produkten. Och även om det fortfarande även är ett förlag som publicerar böcker - så är det ju inte boken som är produkten. När vi producerar ett föredrag så är inte föredragslokalen produkten. Tanken är produkten. Och egentligen är det det som är det som är problemet för förlagsbranschen likväl som massmedia i stort - man har glömt att det viktiga är vad man har att säga - inte hur man paketerar det.

Det kommer att hända saker framledes, nya produkter kommer att dyka upp, både på nätet och i bokhandeln. Ge er till tåls och så hoppas vi att ni tycker det blir intressant. Jag tycker det är spännande i alla fall.

Snälla människor

Människor som vill påskina att de bara vill väl, att de är rena och goda - är antingen ondskefulla eller idioter - eller i värsta fall både och. Låter lite bakvänt, men å andra sidan så är ju den enda som är fri från brister den som döljer dem - och det onda presenterar sig som bekant alltid som god.

Varför sviker ni Sverigedemokraterna?

Expressen och alla svenska belackare av total yttradefrihet - var är ni nu när samma sak sker i Sverige som i Danmark? När jag ser i debatten så är ni aldrig konsekventa. Samma människor tycker att den svenska rasistiska tidningen SDkuriren vill göra samma sak som den danska rasistiska tidningen Jyllandsposten så fördömmer man SDkuriren och hyllar Jyllansposten. Dessutom blandar sig svenska myndigheter och ministrar sig i och ser till att blokerar Sverigedemokraternas hemsida. Var är ni nu, ni som hyllar yttrandefriheten! Ska inte Expressen ge utrymme för Sverigedemokraterna! Ska ni inte fördömma utrikesministern?
Jag förstår er inte.

Av någon anledning så är det fel att kritisera judar (läs staten Israel) och homosexuella rörelser. Däremot får man göra nidbilder av muslimer och olika religiösa minoriter. Det kan ha med social status att göra - det är tydligen rätt att slå nedåt - mot svaga och fattiga. Jag hör macherande fötter - jag hör utrotnings plutonerna - och de hyllar yttrandefriheten.

Jag är en coach

Nu vet jag äntligen. Här om dagen fick jag en förklaring - ett ord - för vad jag sysslar med. Jag har kallats för gode, vägvisare och för klok - har i bland använt ord som själasörjare - men nu har det stora landet i väst givit oss en beteckning för de som hjälper andra att förstå livet och verkligheten - coach. Jag trodde det hade med idrott att göra, men visst. Min begränsade kunskap i engelska trodde att coach betydde tränare - och träna sig för livet går ju inte - eftersom livet är alvar på en gång. Men jag har väll fel. Nu fick jag veta att det var det jag sysslade med. Vet ni vad? Jag känner mig inte alls särskilt glad över min nya beteckning. Jag tror ärligen inte de som jag hjälper känner sig coachade heller. Nä, jag har ingen lust att ta flera tusen kronor i timmen så det får nog fortsätta heta klokskap.

Avskaffa äktenskapsbalken

När det inte längre finns något att försvara - varför tjafsa. Det juridiska äktenskapet är ofta till nackdel för de gifta. Varför skall homosexuella få gifta sig, men inte polygamister, eller fettichister som vill leva med en ryamatta? Av någon anledning har folk fått för sig att äktenskapslagen handlar om sex och kärlek. Som om folk som har svårt att känna kärlek inte ska få skaffa barn? Äktenskap handlar om kärlek - men inte det juridiska äktenskapet. Äktenskapsbalken - som faktiskt var en väldigt bra lag med ord om ansvar för barnen - reglerar ju primärt faderskap - allt annat är borta. Och eftersom homosexuella i ett par inte kan vara föräldrar till varandras barn så kan inte den inte fylla någon funktion för andra än normala heterosexuella par. Alltså - någon liten lag om förädraskap reglering och avskaffa eländet. När man urvattnar saker så försvinner de till slut.

Förslaget från vårt nya fundamentalistiska parti feministiskt initiativ är att avskaffa äktenskapsbalken och skapa en samlevnadsbalk - vad är det för trams? Avskaffa den bara punkt slut. Den har spelat ut sin roll - religionerna får sköta sina vigslar i fred med de traditioner de har och om man vill hitta på nya trossystem med nya riter och traditioner - så gör man det. Det är illa om staten befrämjar vissa sexuella läggningar - istället för att värna om barnens rätt och föräldrarnas skyldighet att ta hand om sin avkomma vilket ju var lagens ursprung. Men folk gifter sig ju inte - alltså funkar det ju inte. Äktenskapet är kultur - lita på att folk klarar av att upprätthålla den kulturen även utan lagen. Jag tror äktenskapet skulle gynnas av det.

Ha sex" - vadå "ha"?"

Dags att ta upp det uttryck jag hatar mest - "Ha sex". De senaste åren har ordet sex börjat användas på ett helt nytt sätt. Ordet sex betyder kön, och som medicinsk term för könsumgänge finns sexuellt umgänge. Men ordet sex egentliga betydelse tycks sedan länge vara glömt - även om man ibland hittar unisex strumpor i affären.

Nu mera så "Har man sex" - jag är van vid att man "Älskar med någon" - men det uttrycket har försvunnit. Varför? Jo för att man försöker distansera sig från känslorna och ansvaret. Man försöker separera kroppen från hjärtat - något som har fatala konsekvenser. Om man har sex så är det något eget - att ha sex med någon är mycket mer distanserat än att älska med någon. Man behöver inte ta ansvar (tror man). Man kan till och med "Ha sex med sig själv" - den som blandar ihop kärlek med onani har verkligen mist koncepten. Genom att språket ändras så ändras folks sätt att tänka - Orwells Storebror skulle inte ha gjort det bättre. Pornografin har vunnit det offentliga rummet och tanken att människor blott är kroppar att "ha" blir allmängods. Tvi vale.

Vi har fått en värld där man bara bryr sig om sig själv - men det är inte kärlek. Att bara vilja ha - det är en äcklig värld. Man älskar någon - man kan säga att man ligger med någon, det är inte så illa - men att ha sex. Det är en relation, det är något vi gör - men det är banne mig inte något vi har. Nej, acceptera inte att dom försöker avveckla kärleken. Släng ut nyspråkets sexvokabulär. Jag har inte sex - jag älskar.

En blogg

Då börjar jag då. En blog - eller en weblogg som det egentligen heter - varför då? Detta är ett nytt fenomen som ännu inte riktigt fått sin identitet. För vissa tycks det handla om en slags dagbok där man läser om hur deras kalsonger försvinner i tvätten. De första personliga webb dagböckerna dök upp på nätet för tio år sedan - och det kändes lika otillgängligt då som nu.

Men byter vi perspektiv så är detta möjligheten till ett massmedia. Bloggen är bara en form - en slags nyhetsförmedling i liten skala. Vi lever i en tid när media är en homogen massa som enbart för fram samma information. Grindvakterna sitter på redaktionerna och blockerar alla nyheter som inte passar in i den etablerade diskursen. Det som inte media talar om kommer inte media att tala om.

Det har gått så långt att vi kommer aldrig att få reda på något nytt - enbart det gamla i nya instanser. Idag spelar media en roll i människors liv som de inte gjorde förr, men dagens massmedia arbetar inte för att beskriva världen, utan att bevara sitt eget tolkningsmönster.

Därför skriver jag nu en blogg. Inte för att jag vill spela den rollen, inte för att detta kan ändra på något, men för att det jag har att säga och det jag vet måste få sägas, trots att grindvakterna förbjudit den typen av kunskap.

Prenumerera på innehåll

Denna blog är skriven av Keeron Ögren enligt den policy som gäller på denna webplats. Texterna är skyddade av upphovsrätten med cittaträtt enligt gängsle regler med korta citat när källa uppges, hela inlägg får inte återges utan tillåtelse. På internet så anges källa genom en länk till blogginlägget.