Allmänt - kategoriserade inlägg
Vad är kvalité?
Hör att man på ädreboendet Lindgården i Sundsvall måste upphöra med bjuda på hembakat fikabröd. Kommunen menar nämligen att man inte får bjuda de boende på något som man inte vet har bra kvalité. Ursäkta?
Blir mer och mer förvirrad över denna professionalisering. Snart får man väl inte dricka riktigt vatten ur brunnen eller äta egenodlad potatis. De ordnar ju regler för att vi ska få det sämmre och sämre - det kan man ju inte göra så mycket åt. Men problemet är ju när man ljuger om vad man sysslar med. Jag hör att man ska hindra folk från att elda med ved för miljöns skull! Ursäkta? Säg som det är - ljug inte.
Hur kan man påstå att det är kvalité på industriellt tillverkat bröd - jag kan se en massa saker i innehållsförteckningen som man inte använder när man bakar. Den bullängd en tant från PRO bakar lär innehålla normala saker man har i bullar - inte några konstiga tillsatser som ju livsmedelsverket anser vara bra. Det är ju ingen med normal inteligensnivå föredrar köpesbröd - det är ju en nödlösning. Varför inte det? Jo, det hembakade har ju så mycket högre kvalité. Att man kallar produkter som tillverkas på ett helt annat sätt med helt andra ingredienser för samma sak som orginalet uppfattar jag primärt som lurendrejeri. Men jag förstår att det är svårt att ta fram produkter i industriell skala på samma sätt som man egentligen ska göra. Jag kan förstå att man fuskar.
Men när pensionärerna i Sundsvall inte får äta hembakt för att man från kommunens sida måste vara säker på att de får dålig kvalíte - så är det det man ska säga.
OM varumärken
Så sprang jag på de där spikmattorna som tydligen är så populära. Har inte riktigt förstått det där. Som icke hindu så är ju fakiryoga inte min grej, så jag räknar inte med att fatta. Plastspikar känns dessutom lite löjligt, inte matcho direkt. Men sen så ska man alltså använda dem för att "må bra" - som om indiska fakirer sitter på spikar och kör knivar genom tungan för att "må bättre". Det handlar ju inte om en terapimetod. Yogis som svälter sig själv och sitter på spikmattor tar ju kol på sin hälsa för att växa själsligt. Kanske lite väl kropsfrånvänt för min smak, men som sagt är det inte min religion. Det känns på något sätt att denna nya förpackning av självspäkning och asketism verkligen skjuter sig själv i foten genom att hänvisa till hälsa. Lite som att sitta still för att få kondition. Men att det mer eller mindre är ytterligare en flumprodukt med new age-varning är ju ganska uppenbart.
Men nu när jag såg denna produkt i verkliga livet så uppenbarade det sig ännu mer vulgärt. Som varumärke använder man nämligen symbolen AUM (OM) - den viktigaste symbolen inom Hinduismen. AUM är mantrat för allting i världen, om jag nu fattat det rätt. Det är alltså det heligaste av heliga inom Hinduismen. Jag känner inte så många hinduer, men jag undrar om de inte tar illa upp. Vad man dock kan undra är hur man kan vara så övermaga att använda en sådan symbol för en simpel plastprodukt. Jag råkar ofta ut för respektlöst använda av våra termer och symboler och det sker på grund av ignorans eller förakt. Alltså är de bakom denna produkt antingen ignoranta eller föraktfulla i förhållande till den Hinduiska traditionen. I vilket fall känner jag att varumärket helt förlorar sin trovärdighet. Respekterar man inte själv det man marknadsför så är lurendrejeriet uppenbart.
Tillbaka vid tangentbordet
Så är det dags igen. Har tagit en ordentlig vila från datorn i sommar. Inte det att jag inte använt den, men jag har inte jobbat vid den nämnvärt. Jag har spelat in några andakter, men annars har det varit i princip datafritt. Bloggar och annat har fått stå tillbaka. Normalt skriver jag bäst på sommaren, men inte den här sommaren. Det är konstigt hur maskiner kan komma att ta sådan plats, det är uppenbart hur bättre livet ter sig om man inte stirrar in i en skärm.
Ja, nu kör vi igång igen då - blogga och fixa. Det är inte utan skepsis - när man vet hur det är. Men man får lov att göra det bästa av situationen. Jag får lov att skriva detta säsongens första blogginlägg för att sedan lägga från mig datorn och gå ned och titta till växthuset. Lite konstlad ansträngning och lite verkligt liv - en balansgång.
Hos bysmeden
Tittade in hos min granne, den unge smeden Björn. I dag har de något de kallar Alla smeders dag - så Björn hade öppet hus. Han hade mycket besök i smedjan, det är ju upplyftande. Jag vet inte om han fick något sålt, men det är ju bra att kunna nå ut med sin verksamhet.
Det är lite tråkigt att man måste ha denna typ av jippon. Jag blir ärligt talat förvånad av att folk faktiskt nappar på sådant. Jag går gärna förbi Björn någon gång i smedjan, men det verkar som att många inte vågar sig på att göra sådant om det inte finns någon ursäkt, ett jippo eller sådant.
Jag tror inte att smedens uppgift är att vara ett jippo, det är ju bara att det är det enda sättet att nå ut. Fast en Kirurgernas dag kanske vore något. Om en tänkande människa går till en butik så finns ju aldrig det hon behöver. Du skall inse vad du behöver - det är till det kunskap och skicklighet behövs till. Men en konsument väntar på vad som bjuds. Det verkar som att den moderna människan inte kan låta bli att vara en turist i tillvaron, och problemet är nog att om vi inte förstår att vi inte ska turista utan att leva så kommer vi inte förstå hur mycket vi egentligen behöver smeder.
Verkligheten
Man kan välja att vara pretentiös och man kan låta bli. Upptäckte att det finns ett samhällsprogram som heter "Verkligheten" - det har tydligen funnits i ett år - se vad man missar när det enda man lyssnar på är P1. Hur som helst noterar jag att de "snott" ett av de mest överambitiösa namn som jag råkat på - nämligen tidningen Verkligheten som gavs ut av Svitjods Asagille. Svitjods Asagille var en organisation under ledningen av Frömund Ansheille dominerade den nyhedniska sfären under några år i början av nittiotalet.
Verkligheten är ett kaxigt namn, visst, men ärlig talat - att ha en tidskrift med det namnet eller ett radioprogram där man hela tiden säger "Det här är verkligheten." ökar ärligt talat inte trovärdigheten. Numera ska ju allting ha sådana expressiva namn så som Plånboken, Leva, Hälsa, Reportrarna. Man kan ju säga att Frömund var före sin tid, inte bara i att skapa asatrosamfund med fejkade medlemssiffror.
Nåja, man ska kanske skulle starta en tidning eller en kanal med höga pretentioner - vad sägs om "Sanningen" eller "Svaren" ...
Hej mitt vinterland
Nu har snön legat i en vecka - och faktum är att livet blir lättare att leva. Att vara ute och arbeta i snön är naturligtvis lite krångligare, här om dag släpade jag ris inför julblotet vilket var lite krångligt. Men att arbeta i vinterkyla känns som att man arbetar mer ordentligt. Man håller igång sig för att inte frysa och när man tar en paus så är det motiverat.
När allt är mörkt så gör snön att livet blir ljusare, och då har jag inte ens nämnt hur mycket enklare livet blir när man kan åka spark eller skidor. Detta är ett vinterland och vi fungerar bättre när snön ligger där den ska ligga - känns som ett ganska bra argument i klimatdebatten.
Nu ser jag ett par plusgrader på termometern och hoppas verkligen att det går över. Om snön kunde ligga till Jul så vore det härligt.
Flytt av hemsidan
Om du kan läsa detta så har flytten av Logias hemsida lyckats. Det har tagit en dryg vecka och har varit struligt. Den server jag har haft stående i hallen har börjat låta väldigt plågad och det blir skönt att slippa ljudet av den skrammlande hårddisken.
Ett och annat är ännu inte klart, vissa funktioner på hemsidan är inte klara och jag har ännu inte flyttat över alla kommentarer till den nya bloggen. Denna nya sida skall förhoppningsvis kunna bjuda på lite mer möjlighet och dessutom orka med den ökade belastningen. Hoppas ni står ut med lite småproblem - så som flyttade inlägg.
Köttskallar!
Knappt ett år efter att massmediadrevet var hysterisk för att man bytte datum på köttet så har man nu dragit igång ett drev för att TT har upptäckt att man slänger ätbart kött (motsvarande 30 000 kor). Nu klagar man över slöseriet! Hur ska de ha det? Antingen ska butikerna slänga köttet eller så har de kvar köttet (och byter bäst-före-datum till ett mer korrekt datum som köttet beräknas hålla till). Det finns liksom inga alternativ (jo, man kan slakta själv och slippa vanvettet, jag vet) - antingen eller. Jag skrev om detta i fjol - och jag ser likadant på detta. Men samma nyhetsmedia som för tio månader sedan ville att man skulle slänga kött på grund av vilka datum som står på en papperslapp tycker numera att det är skandal att man gör det. Man kan ju undra om man måste vara dum i huvudet för att bli redaktör eller om man blir dum i huvudet av att vara det
Ute i sändning
Så var det klart - första avsnittet av Hednisk Andakt. Den ligger ute sedan nått dygn på Radio Hedendom. Är inte helt nöjd med ljudet, det får bli lite bättre till nästa gång - det funkar på låg volym - men kör man det i en stereo så hör man luftpuffar. Annars är jag dock nöjd - jag tror det kan bli en bra sak. Det är alltid rolig med ett nytt sätt att jobba. Har redan fått några prenumeranter och några som lyssnat direkt på webben. Det är ju meningen att fler program ska skickas på Radio Hedendom men inget annat är klart ännu. Vi får se vad det blir av detta, men i vilket fall så behövs det en hednisk "röst".
Visan lockar från folkmusiken
Jag höll väldigt länge på med Svenska Visor men gick sedan över till folkvisor och folkmusik. Det är lite roligt att se att folkmusikartister nu övergår till vismusik, särskilt då jag minns hur man bemöttes med visbakgrund inom folkmusikvärlden för bara några år sedan. Hörde att Emma Härdelin sjunger Karlfeldt tillsamman med Lars Anders Johansson (med den intressanta bloggen Slottet i saknadens dalar för övrigt) och det låter bra. Sofia Karlsson som för några år sedan var en nästan okänd folkmusikartist har numera sadlat om och är sjunger i svensk vistradition. Detta är inte menat som kritik, hon är nog den bästa artisten i den genren just nu. Ja skulle nog säga att det var ett bra val - hon är bättre inom svensk visa än inom folkmusik (hon var inte dålig på det, missförstå mig rätt).
För trettio-tjugo år sedan gick många från folkmusiken till Jazzen, Lena Willemark och Åsa Ginder och många fler. Många gånger kan det handla om någon slags Fussion - jazz och folkmusik, rock och folkmusik, fast i detta fall är det inte så. Jag tror det handlar om att om man vill vara professionell artist så är inte folkmusik särskilt lönsamt. Man kan åka runt halva året kanske till folk som inte vill köpa skivorna utan lära sig låtarna på evenemang som inte nämns i tidningarna. Man kan inte klandra dem - man måste faktisk leva. Folkmusiken är som punken, den är inte lika mycket sig själv om man inte är amatör. Men visst vore det roligt med fler artister som kunde leva på folkmusik - men det sker nog inte före folkmusiken gör sig av med museeriet.
Sidor
