Tydor av tidens tecken

Det finns ett gemensamt mönster för de exploatörer som skändar traditionella kulturer och som i sekter utnyttjar rotlösa sekulariserade människor. Jag har blivit känd som en motståndare mot exploatering av kulturer och religioner. Att bli avskydd av de som lever på att förstöra andras tro och tradition är något man får stå ut med, trots all smutskastning detta innebär. Men vi kan inte sluta där - det är viktigt att peka mot de som förgriper sig, det är viktigt att inse hur de fungerar och resonerar.

När man ser till ett kultursammanhang som kulturexploatörer slår sina klor i så finner vi ett mönster. Vissa delar av kulturen kommer att exploateras, de andra delarna kommer att bli en ballast som man vill bli av med. Vissa russin vill man ta ur kakan - vissa delar av kulturen är möjliga att kapitalisera. Generellt väljer man delar som är lagom avvikande från kristen-sekulära västerländska värderingar. De får i sak inte säga något kontroversiellt - kommersialism, liberalism eller självcentrering får inte ifrågasättas. De måste dock i form och utryck sticka ut på ett exotiskt sätt. För att kunna passa in sådant som är direkt kulturvidrigt låter man pervertera vissa delar av kulturen så långt man bara kan. Låt oss se på hur nyhedendomen hanterat nordisk sed.

Att det fornnordiska är dominerande inom nyhedendomen är i sig inte konstigt - det är exotiskt och man vet inget om det så man kan tolka in vad man vill i det. Man har till på köpet en mängd nationalromantisk trams som redan hittat på en mängd konstiga saker som är exotiska. Under nittiotalet fanns det en fascination för vikingar, i dag så är vikingarna förknippade med den fadda smak som de förtjänar. Detta är bland annat en effekt av nyhedningarnas beteende - de har själva gett sitt geschäft ett fruktansvärt rykte - det är därför de idag undviker ord som asatro - ord som de för tio år sedan var väldigt stolta över.

Deras beteende mot den levande traditionen är dock tydligare - man hittar de mest mystiska uttryck och traditioner - sådant som vinner kundernas igenkänning så som jul och midsommartraditioner och sådant som är mystiskt så som namn på väsen och andliga termer. Sen blir deras bild av dessa väsen och andliga termer något helt annorlunda än i hedendomen. De perverteras. Allt annat så som värderingar, sociala normer, regler om respekt och så vidare förkastas och förnekas. De stör affärerna att man inte får utnyttja folk hur som helst, alltså "glömmer" man det. Sociala normsystem skulle omöjligöra att rycka folk från deras sociala sammanhang - och för att kunna driva sektverksamhet så måste man få göra folk socialt isolerade. Sedens med dagens mått mätt tydliga sexualmoral skulle omöjliggöra sexuellt utnyttjande, alltså perverteras den. Då används det fornnordiska som argument - det verkar ganska orimligt att det finns något stöd för promiskuitet där, men då kan man alltid använda frustrerade sexuella fantasier inom nationalromantiken. Sen slutligen perverterar man gamla varningar om perversioner, farligheter och ondska - sånt som bland annat kallats sejd - till föreskrifter. Mental och andlig manipulation som alla traditioner varnar för målas ut som något viktigt. Man skapar proselyter redo att manipuleras och utnyttjas, trots att det varningarna för precis detta man utgått från.

På samma vis sker perverteringen av andra kulturer även om jag inte är insatt i deras tro och exakt hur den skändas. Precis som vår religion blir utnyttjad ser jag hur indianreligioner och orientaliska religioner exploateras och allt för många fler. Ockultism och nyandlighet i olika former begår övergrepp två gånger, först mot dem vilkas kultur de exploaterar och perverterar, sedan mot de människor som de använder dessa förvridna pseudoreligioner mot. Bägge två är offer - det är dessa exploatörer som begår brottet men det är religionerna som får skulden. För detta handlar inte om religion, det handlar om manipulation och ockultism. Det finns en religion som heter ockultism - den behöver bara andra kulturers sharm för att kunna utnyttja människor. Den har ingen egen kraft, så om vi inte låter ockultismen få tag i andras religion och kultur så kommer den att vara utan kraft och dö.

Skåda bloggens sista segertåg, likt alla stora segrare måste den falla och gå under. Bloggen som fenomen har numera slagit igenom och blivit flugan för dagen, det största internetfenomenet förutom sökdatabaserna med Google som dominator. Nu böjer sig massmedia - så kallade gamelmedia och erkänner detta fenomen som en legitim kanal - ett erkännande som aldrig internetforum eller webbkluster någonsin fått. Vi har att vänta en viss tids dominans av bloggen som mediekanal då de som ännu inte mött på bloggarna kommer att tvingas lära känna detta media. Att skeptikerna sällar sig till hejarklacken är alltid det säkraste tecknet på att framgångens dagar är över.

Nu vill jag inte säga att bloggen bara var en dagslända, nej, den leder framåt. Men bloggen i sig är en för spretig form för att vara ett tydligt media. Idiotiska sorteringstjänster som intressant.se eller så kallade pingtjänster motarbetar själva bloggens idé - mångfald. Detta leder till att bloggens största fiende är bloggosfären. Det är dessa låsande och styrande system som kommer att komma i konflikt med vad som sker på bloggarna. Den kritik mot "gammelmedia" som ofta kommer faller hårt mot "bloggosfären". Vi andra - vi som inte ställer upp på "bloggosfärens" agenda kommer att vara i majoritet och själva den reglerande funktionen kommer att rasa samman. Detta har redan börjat. Det enda som gör att bloggarna idag funkar är Google - att man hittar innehållet trots Teknokrati och knuff.se.

Vi ser idag andra typer av flödestjänster, mikrobloggar, Twitter, Facebook - alla mycket bättre för att ge en karaktärs profilering än bloggen. För de som har ett behov att att framhäva sin personlighet kommer i framtiden att använda en sådan metod - och dessa är en majoritet av bloggarna (även så kallade profsbloggar). Jag förutsäger en framtida personlighetstjänst i stil med facebook - med den skillnad att du själv har kontroll över tjänsten. Låt oss kalla det en Personlig Informations Bas - PIB. Pibben kommer att ta över och ersätta bloggen - däremot kommer den inte att var särskillt offentlig, man kommer att styra vilka som kan läsa vad. Man kommer inte som Annika Nordgren Christensen kunna angripa Littorin för vad han sysslar med i det privata - ingen debatt kommer att utgå från pibben - framtidens digitala köksbord.

En form av nyhetskanal och debattkanal kommer även att utvecklas - men den kommer inte att kunna bygga på den graden av upprepande av andras nyheter eller på en social legitimitet. Någon form av validering av trovärdighet och ursprunglighet kommer att inkluderas i framtidens algoritmer för sökmotorer, ty det är förmågan att hitta rätt som folk kräver - att läsa en massa tyckande och åsikter är inget man vill lägga tid på. Alltså kommer bloggen som vi känner dö - de som utvecklas till seriösa nyhetstjänster kommer att läsas. Hur detta skall kunna regleras och programeras vet jag inte - men behovet finns hos läsarna. I dag finns hur många bloggar som helst som ingen läser. "Bloggosfären" är de bloggar som läses av bloggare som själv vill få uppmärksamhet. När den stora majoriteten av läsare kräver innehåll och inte anser att "känna många andra som också vill ha uppmärksamhet" är ett tecken på kvalité så kommer dagens bloggare att möta samma öde som radioamatörerna och datanördarna - de måste ge plats för något som verkligen behövs.

Att tala om mening och vad livet egentligen är borde vara det självklaraste av samtalsämnen. Men ändå så verkar folk vara livrädda så fort man tar tag i dessa frågor på alvar. Talar man om tro som något reellt så utbryter panik - med glimten i ögat går bra, men inte på alvar. Lever man måste man tro. Man måste andas och äta och tro. Många verkar tro att det andliga är någon slags hobby eller något man väljer att slösa sin tid på. Man har inget val. Jo, men många väljer väll bort det? Om man faller har man inget val än att försöka ta emot sig - man kan låta bli, men...

Livet är inte en produkt som man valt att köpa, det kommer inte i olika modeller och man kan inte få pengarna tillbaka om man inte är nöjd. Livet har vi blivit givna - det återstår att upptäcka och vi måste acceptera det som det är. Vi måste lära oss vad som är sant och vad som är lögn, annars kommer det att gå illa. Det handlar ju om livet.

Jag brukar till och med få kritik för att jag berättar hur det är. Att sanningen bland är obehaglig är ju allmänt känt, men att Jantelagen ska dominera vad man hävdar vara sant är obehagligt. Jag menar att om man vet sanningen så ska man hävda den. Om någon har fel ska man berätta det. Om någon håller på att drunkna så ropar man "Ta tag i bryggan" - man håller inte tyst för att slippa verka märkvärdig.

Vi behöver inte mer inställsamhet, vi behöver inte mer hänsyn. Vi behöver fler som försöker ta reda på sanningen och som är redo att ropa ut de obehagliga sanningarna. Vi behöver verklig omtanke och mod - att våga ropa till de som håller på att gå ner sig i förvillelsens myrmarker: "Du är på fel väg, gå hitåt istället".

Man kan välja att vara pretentiös och man kan låta bli. Upptäckte att det finns ett samhällsprogram som heter "Verkligheten" - det har tydligen funnits i ett år - se vad man missar när det enda man lyssnar på är P1. Hur som helst noterar jag att de "snott" ett av de mest överambitiösa namn som jag råkat på - nämligen tidningen Verkligheten som gavs ut av Svitjods Asagille. Svitjods Asagille var en organisation under ledningen av Frömund Ansheille dominerade den nyhedniska sfären under några år i början av nittiotalet.

Verkligheten är ett kaxigt namn, visst, men ärlig talat - att ha en tidskrift med det namnet eller ett radioprogram där man hela tiden säger "Det här är verkligheten." ökar ärligt talat inte trovärdigheten. Numera ska ju allting ha sådana expressiva namn så som Plånboken, Leva, Hälsa, Reportrarna. Man kan ju säga att Frömund var före sin tid, inte bara i att skapa asatrosamfund med fejkade medlemssiffror.

Nåja, man ska kanske skulle starta en tidning eller en kanal med höga pretantioner - vad sägs om "Sanningen" eller "Svaren" ...