Tro - kategoriserade inlägg
Att inte våga tala om livets mening
Att tala om mening och vad livet egentligen är borde vara det självklaraste av samtalsämnen. Men ändå så verkar folk vara livrädda så fort man tar tag i dessa frågor på alvar. Talar man om tro som något reellt så utbryter panik - med glimten i ögat går bra, men inte på alvar. Lever man måste man tro. Man måste andas och äta och tro. Många verkar tro att det andliga är någon slags hobby eller något man väljer att slösa sin tid på. Man har inget val. Jo, men många väljer väll bort det? Om man faller har man inget val än att försöka ta emot sig - man kan låta bli, men...
Livet är inte en produkt som man valt att köpa, det kommer inte i olika modeller och man kan inte få pengarna tillbaka om man inte är nöjd. Livet har vi blivit givna - det återstår att upptäcka och vi måste acceptera det som det är. Vi måste lära oss vad som är sant och vad som är lögn, annars kommer det att gå illa. Det handlar ju om livet.
Jag brukar till och med få kritik för att jag berättar hur det är. Att sanningen bland är obehaglig är ju allmänt känt, men att Jantelagen ska dominera vad man hävdar vara sant är obehagligt. Jag menar att om man vet sanningen så ska man hävda den. Om någon har fel ska man berätta det. Om någon håller på att drunkna så ropar man "Ta tag i bryggan" - man håller inte tyst för att slippa verka märkvärdig.
Vi behöver inte mer inställsamhet, vi behöver inte mer hänsyn. Vi behöver fler som försöker ta reda på sanningen och som är redo att ropa ut de obehagliga sanningarna. Vi behöver verklig omtanke och mod - att våga ropa till de som håller på att gå ner sig i förvillelsens myrmarker: "Du är på fel väg, gå hitåt istället".
Intervjuad i Radio Värmland
Blev intervjuad i egenskap av hedning i programmet Honung i lokalradion i dag. Man kan lyssna på intervjun på nätet i några dar, klicka här. Tror det blev ganska bra, man missar alltid på nått i direktsändning. Lite kort blev det, han inte berätta så mycket, svårt att få det intressant då. Man får vara nöjd ändå.
Men jag vill ha en så bra mikrofon till Hednisk Andakt - vilken skillnad.
Odin tag hem dina djur
Nu skall majbrasorna brinna, nu blir vinter sommar. Denna tid är en av de vackraste och härligaste under året. Nu skiftar saker på alvar från norr till söder, ty nu tar livet och värmen över. I detta skifte ändras mycket, nu kan det gamla förbrännas och det nya födas, på många sätt den främsta av högtider. Så låt oss tända våra eldar och sjunga våra majvisor.
Rotlöshet och identitet
Identitetsjakten är den drivande kraften i dagens samhälle. Tro är tradition, sammanhang och ursprung och detta utgör identiteten. I ett söndersplittrat samhälle blir de som mist sina rötter, sitt sammanhang, svaga och desperata efter ett svar. Detta gäller en mängd av oss hedningar också - men vi har något att komma tillbaka till, någon stans där i vår uppväxt finns den levande traditionen, det handlar bara om att återknyta. Kanske inte så bara alla gånger - men det finns de som har det värre.
Den som köper den individcentrerade världsbilden, och än värre, den som tvingas växa upp i den, kommer att sakna möjligheten att hitta ett sammanhang. Om egot per definition är skiljt från de andra, om man själv är garant för vad som är rätt, om man primärt bara strävar efter att själv må bra, vad kan man då hitta för gemenskap? Det modernistiska tankesättet är ett hinder att få sammanhang. Nog för att det är svårt att hitta en identitet om man saknar all koppling till någon. Inte konstigt att musikstilar, fotbollslag (eller hockylag som inte kommer till slutspel), nationalism eller andra subkulturer får så stor roll i folks liv. Men ärligt talat, inte utger sig varken Heavy Metal eller Djurgården för att ge en grund för hela livet. För det krävs något mer. Men, då måste man förkasta modernismen. Annars blir religionen som New Age - bara till en subkultur.
Hur ska man då gå från identitetslöshet till identitet? Ja, det har jag inte svar på, vi har ju inte problemet. Jag antar att man måste kasta bort de modernistiska värderingarna och sedan söka någon som vill adoptera in en i en identitet eller något sådant. Inte konstigt att dessa människor dras till sekter. Nej, jag anar att det är problemet, men någon väg ut vet jag inte.
Lycka och lidande
Religionernas funktion är att ge svaret på frågan om hur vi ska orka kämpa på och välja att ta de tunga besluten och att orka kämpa på med livet trots alla motgångar. Svaren är olika, men frågan den samma.
Några moderna livsåskådningar så som Utilitarism och modern hedonism (som finns i bland annat nyandligheten) så ska man få så mycket lycka som det bara går - och blir lidandet större så har man misslyckats. Trist att man i princip alltid misslyckas då eftersom den kalkylen inte går ihop. Det är mer lidande helt enkelt. Därför har aldrig den typen av livsåskådningar inte levt vidare - de stämmer inte mot verkligheten - den grymma verkligheten.
Shopenhauer kom till slutsatsen att man ska inte försöka bli lycklig så blir man inte besviken - som ligger nära Budismens synsätt. Så kan man se på det - kristendom och Islam lovar lycka sedan. Får man paj i himlen kanske man orkar kämpa på i jämmerdalen. Men vi hedningar då? Jo, vi försöker, likt stoikerna, komma till ro med vårt öde. Lycka och lidande är delar av livet, och vi måste stå ut med lidandet likväl som vi måste njuta av lyckan. Vi måste modigt möta vårt liv. Vi får ingen belöning någon annanstans - livet självt är vår belöning. Och det är väl det som är hedendomens stora styrka - vi lär oss blicken som gör livet underbart - fullständigt som det är - och att se att lidandet är en del av en vacker helhet.
Innan solen vänder
Nu närmar sig den största tiden, då De Rådande med kraft skall besegra mörkrets krafter. Vart år sen tidernas gryning, åter sluter sig cirkeln. Årets cirkel blir livets hjul och världen blir för oss begriplig.
Vila i den visheten, i tryggheten som de livgivande makterna ger. Ha förtröstan i att de goda makterna skall besegra mörkret och kylan och att livet och ordningen skall komma åter. Fira den tid då solen vänder. Så önskar jag alla goda människor en God Jul.
Lussebruden i en mångkulturell mix
Folk undrar hur man som hedning ska förhålla sig till Lucia - till denna kristna tradition. Man pratar om hedniskt ursprung, katolska helgon och det ena och det tredje - och det ligger något i allt - men ändå har man missat alltihop.
Lucia är inte något gammalt - den ritual vi idag förknippar med Lucia skapades av Svenska Dagbladet på tjugotalet som ett jippo med dålig research - det var då helgonet Lucia kom med i sammanhanget. Det går tillbaka på ett student jippo från västgöta nation i Uppsala som hämtade från en västsvensk tradition som heter lussebrud. Lussebruden var en tradition som Vår eller Sommarbruden - alltså en utvald fruktbarhetsgestalt - ofta med en glad utkorning av en gemål. Dessa traditioner är gamla och levde mest bland ungdomar - där ju sammanparning var viktigt. Lusse - den ljuse - alltså Frö - får en mänsklig brud - därav ordet(vid tillfället råka detta sammanfalla med helgonkalendern då Lucia har namnsdag). Så på såvis finns det ett hednisk ursprung.
Men - man kan ju undra vad det spelar för roll. Det är väll ändå budskapet som visar den religiösa vikten. Och vad är Lucias innehåll? Inget. Lucia är verkligen en mångkulturell mix - direkt från sekelskiftet 1900. Och likt ett pidgin språk eller new age - utan djup. Det som gör att folk värdesätter Lucia är känslan av att det är en gammal tradition - ett riktigt bra och hedniskt argument - vid sidan att det helt enkelt inte är sant. Det är en nationalromantiskt påfund. För många är det något som fyller behov av rötter - ett surrogat. Sånt tycker jag egentligen illa om, men det är inte mitt problem.
Så vad ska man tycka - det är vackert med flickor i vita klänningar och trevliga sånger, så varför inte. Jag gillar sång, musik och dans. Så gärna för mig. Men det är inte religiöst. Varken kristet eller hedniskt. Det är skapat - på samma sätt som nationaldagen. Den dag nationalromantikerna slutar ha makt i samhället kanske det blir något mer levande av detta. Det kan bli en tradition, men den dagen kan vi väll diskutera det. Till dess kan man väl sjunga och äta lussekatter, bara vi slipper sjunga med på psalmerna. Och om en lussebrud kom med frukost till mig så skulle jag nog vara ganska nöjd.
Hedniska visdomsord i kyrkoblad
Dom kan inte ha det lätt i kyrkan, osäkra på vad de tror. Tycker lite synd om de kristna medlemarna. Nu får Odin komma till tals också. Jag får ju "Kyrknytt" för Säffle pastorat - och läser inte så ofta. Men nu stod det lite om en trevlig präst som jag lärt känna så jag läste igenom det. Hon har till och med köpt min bok - fast jag tror inte jag omvänt någon... Jag hittar nämligen tre strofer ur Havamal som tog upp en tredjedels sida med rubriken "Om klokhet - ur Havamal". Här får de kristna lite hednisk visdom till livs. Kanske en form av ekumenik? Nej, men skämt och sido - inte för att det stör mig - det är deras problem, men kyrkan har en utveckling som liknar New Age. Man tar in alla utryck - bara de är populära - något som kanske tänkas dra folk men som i verkligheten urvattnar alltihop. Skyll bara inte på oss hedningar sen. Jag har en mängd kristna vänner som jag kan tycka lite synd om - när ingen kärna finns kvar - måste de gå till frikyrkorna?
Ursäkt för "Häxprocesserna" är ännu ett övergrepp
Kränkningen fortsätter. Våra folktroende förfäder utsattes för förföljelse och trakasserier. Nu slår Lillhärdal och Jan Guillo mynt av vår tragiska historia. I dag hölls en mässa i kyrkan där man tog avstånd från "Häxprocesserna" - det som egentligen heter trolldomsprocesserna - men det ordet säljer man inte så många lösnummer på. Ty de som utsattes var inga "häxor" utan vanligt folktroende folk. Halvhjärtat och utan att sätta sig i de verkliga förgripelserna - tvi. Detta är bara ett sätt att fortsätta övergreppen mot oss - genom att förneka historien.
Jag erkänner att mängden avrättningar inte var så stor som man har hävdat och att man väldigt sällan brände folk - det är bara överdrifter. Men tusentals människor trakasserades för sin hedniska tro - det är ett faktum. Många avrättades och desto fler fick omänskliga straff. Många av mina företrädare fick lida och stöttes ut ur samhället - det finns mycket att be om ursäkt för. Men man måste stå för sin ursäkt. Detta är ett sätt för en liten kommun att få turism - det du - varför inte en auswitch t-shirt också?
Om kyrkans företrädare åtminstonde vänder sig till oss med ursäkten. Om Guillo försökt sätta sig in i det dessa människor trodde - det de trakasserades och avrättades för, hade jag kunnat jag ta detta engagemang på allvar. Jag är inte den som inte kan förlåta - även om jag är hedning. Men - detta är ett hån och ett fortsatt förnekande av svenska statens brott mot dess hedniska befolkning.
