Lycka och lidande

Religionernas funktion är att ge svaret på frågan om hur vi ska orka kämpa på och välja att ta de tunga besluten och att orka kämpa på med livet trots alla motgångar. Svaren är olika, men frågan den samma.

Några moderna livsåskådningar så som Utilitarism och modern hedonism (som finns i bland annat nyandligheten) så ska man få så mycket lycka som det bara går - och blir lidandet större så har man misslyckats. Trist att man i princip alltid misslyckas då eftersom den kalkylen inte går ihop. Det är mer lidande helt enkelt. Därför har aldrig den typen av livsåskådningar inte levt vidare - de stämmer inte mot verkligheten - den grymma verkligheten.

Shopenhauer kom till slutsatsen att man ska inte försöka bli lycklig så blir man inte besviken - som ligger nära Budismens synsätt. Så kan man se på det - kristendom och Islam lovar lycka sedan. Får man paj i himlen kanske man orkar kämpa på i jämmerdalen. Men vi hedningar då? Jo, vi försöker, likt stoikerna, komma till ro med vårt öde. Lycka och lidande är delar av livet, och vi måste stå ut med lidandet likväl som vi måste njuta av lyckan. Vi måste modigt möta vårt liv. Vi får ingen belöning någon annanstans - livet självt är vår belöning. Och det är väl det som är hedendomens stora styrka - vi lär oss blicken som gör livet underbart - fullständigt som det är - och att se att lidandet är en del av en vacker helhet.