Tydor av tidens tecken

Under den senaste månaden har jag hållit ögonen på ett stort trollningsprojekt riktade mot internetsiten Facebook. En grupp på runt ett tjugotal personer samlade på forumet Flashback har startat grupper som lockat medlemmar för att sendan byta rubrik på gruppen och reta upp medlemmarna. I media har det kallats "Gruppkapning" - men det rör sig om ett byte av namn på en grupp man själv "äger".

Dessa "troll" har roat sig genom att skratta åt facebookanvändarnas oreflekterade hysteriska reaktioner och facebookanvändarna har roat sig (även om de inte skulle använda det ordet) genom att engagera sig och skriva svordommar i grupperna. Det de flesta gör när de inser att de blivit lurade att gå med i en grupp av typen "För varje medlem så får barnen i Afrika 1 dl vatten." är att inse att de var naiva och lämnar snabbt gruppen när den plötsligt heter "Vi som firar jul för att hylla Hitler". Några sätter igång att bli upprörda, och då får trollen ha roligt. Detta är helt enkelt ganska osmaklig och barnslig humor, men jag vill se detta i ett lite större perspektiv - jag ser hur tingen förändras.

Facebook är ett företag som har kommit på ett sätt att komma åt enorma mängder av persolig information, och genom att folk frivilligt lägger upp uppgifter, åsikter och foton för att "visa upp sig för sina kompisar" ger facebook tillgång till värdens största åsiktsregister. Detta gör att de kan sälja uppgifter vidare. Man ges även möjligheten att visa sina åsikter genom att gå med i så kallade grupper, dessa skapas av användarna själva. Detta är för att man facebook skall kunna sälja reklam till "alla som är med i grupper för bilintresserade". Problemet är att folk inte är medvetna om konceptet. Vissa får ett osunt beroende av Facebook - några tror att det som står på facebook skulle vara sant. Att man naturligtvis inte skriver i sin status att man "Har en könsjukdom" eller att man inte lägger ut foton som man inte gillar är begripligt. Många är dock väldigt omedvetna om vad det gör. Många blandar ihop denna internetsida där vem som helst kan skriva vad som helst med verkligheten. Under några år har massmedia lanserar nyheter i stil med "Det finns en hemsida om ..." och numera har de blivit så löjliga att de rapporterar "Det finns en grupp på facebook som tycker...". Att dagens medier inte rapporterar verkliga nyheter utan bara snömos vet vi i och för sig.

I denna hysteri så sätter några igång med internettrolling - ganska begripligt. Trolling är en term från internetforum när någon genom att kasta ut provokationer försöker få någon att nappa och bli förbannad. Ordet har alltså egentligen med trålning=fiske att göra - men det blir ju lite skoj om man kallar personen för ett troll. Därav uppmaningen "Don´t feed the troll", "Mata inte trollet". Vanligen brukar folk som har så lite att göra att deras stora nöje är att reta andra vara ganska ensamma, men numera kan man uppenbarligen organisera sig. På en diskutionstråd på Flashback har jag följt detta projekt. Dessa människor har inget liv - helt uppenbart. Men det viktiga är ju att de driver med andra människor som inte har ett liv. Att uppröra sig över gruppen "Anders Eklund önskar alla småflickor där ute en riktigt God Jul"[Sic] visar ju på att man missat poängen - en facebookgrupp är inte på riktigt. För att dra till sig så många som möjligt så skapar de ganska patetiska grupper "Vi som är emot barn misshadel"[Sic] - så det är ju inte så att de direkt förstör någon seriös diskussion. Att byta namn till "PRIS - Pedofilers rätt i samhället." är naturligtvis ganska osmakligt, men naturligvis finns inte den organisatioen i verklighetet. De "troll" som finns på dessa grupper som påstår sig vara pedofiler eller vara "Anders Eklund" eller "Helge Fossmo" är ju naturligtvis fejk. Att genomskåda att en person inte finns på riktigt utan är ett troll är ganska enkelt - även om han påstår att hon heter Sofia Eriksson. Om man inte klarar av att förstå detta så kanske man behöver denna läxa? Det är naturligtvis inte kul att bli trollad - man inser att man varit naiv, men det har ju egentligen inte hänt något. De bryter inte mot några lagar - man får propagera för vilka åsikter man vill. Jag är personligen inte för total yttrandefrihet, men så är lagen. Då de dessutom inte tycker det så är det lite konstigt att bry sig.

Om jag då ser på Facebook och det fruktansvärt osunda förhållningssätt folk har till den så är det kanske en rimlig utveckling. Flashbacktrollen skapade bland annat grupperna Killarna mot tjejerna och lyckades samla totalt 100 000 medlemmar för att sedan byta namn till "Vi som har haft sex med våra föräldrar" och "Vi som fått HIV på Thailandssemestern". I Aftonbladet skrev de i torsdags om att "Theresé hamnade i pedofilgrupp" och att de i gruppen lagt ut bilder på hennes barn. Det är ju inte särskillt trevligt, jag försvarar det inte på något sätt - problemet är ju att hon själv lagt bilderna på Facebook - vilket gör att de får användas av alla som hon låter se bilderna. Vad som händer är att verkligheten uppenbaras. Det kanske är bättre att några troll som bara driver med folk använder bilderna så att folk lär sig. De verkliga sjuka jävlarna har troligen suttit och snott badbilder på småbarn i åratal, för att inte tala om vad Facebook själva gör med folks foton.

Med andra ord - i sämsta fall kommer detta att leda till att folk skärper sig på sidor som Facebook. I bästa fall får detta folk att sluta tramsa med Facebook och göra saker på riktigt. Jo, jag ser själv positiva saker med Facebook - jag har fått ny kontakt med en del gamla vänner. Men i stort är det naturligtvis trams och en tidstjuv. Rovdjur är bra för de tar bort sjuka djur och gör viltstammen starkare. Internettrollen i denna form visar på svagheter i folks beteenden. Personligen tycker jag inte det är roligt, jag fattar inte hur trollen fungerar, men det är kanske för att jag har ett liv. Men de fyller en funktion, på samma sätt som sjukdom och krig. Ju fler som blir trollade, ju större blir denna grupp. Jag tycker man kan hoppas på en trend som löper över och punkterar de andra två informationsbovarna i ondskans triad - Google och Wikipedia. En ordentlig Wikipediatrollning? Det tror jag skulle göra susen.

Det är otroligt hur mycket som kan stöta människor, ja det finns en kultur som går ut på att man lismande ska hålla med andra, om än det innebär att man ljuger. Jag personligen uppskattar ärlighet och tydlighet, och tänker att det är vad man bör eftersträva. Men det finns idag en trend att ärlighet och tydlighet är skrämmande, ja rent av förkastligt. Den som säger sanningen är en hemsk person, som att det var hans fel att sanningen är som den är.

Ibland när man berättar något för någon så tar personen illa upp. Det kan röra sig om något personen frågar om, och så när man svarar så blir personen sårad eller irriterad. Jag brukar bli tillfrågad i frågor om Den Nordiska Seden, jag skriver böcker om den. Men det finns människor som det jag säger inte är riktat till som blir ledsna och vissa blir rent av agressiva mot mig på grund av detta. Jag kan inte låta bli att undra varför de är det. Dessa personer har inte ens vår religion - det jag skriver eller säger handlar inte om deras tro. Bara insikten om att de inte håller på med Nordisk Sed gör dem arga på mig. Detta är obegripligt. Jag är en ganska harmlös person som råkar vara expert på en liten naturreligion, men detta kan reta upp vissa människor. Ingen hedning, de till vilka mina skrifter är riktade, brukar dock förstå denna irritation.

När man ser en persons brister så är det ofta så att man betraktas som hänsynslös när man berättar det för personen. Hur tänker man då? Skulle det vara hänsyn att förtiga sanningen för en person. När folk har missförstått något viktigt i livet - ska man inte påtala detta, så att personen har möjlighet att få ordning i livet?

Jag vet inte hur många som blir arga för att hedendomen inte är som deras egen romantiska fantasi. Men frågar man efter att få veta mer - förväntar man sig inte hitta något överraskade? Det är som människor som inte vill acceptera hur saker egentligen fungerar - det må vara slakteribranschen, barnarbete eller korruption. Men saker är ju som de är, sanningen är det den är. Det blir som flummet att kalla allting för tolkningar. "Det är ju bara som du tolkar hedendomen" - och så med tiden blir krig fred och frihet blir slaveri. Om hänsyn innebär att man ska ljuga för folk - är det inte dags att avskaffa hänsynen.

Man kunde tänka att det var att man skjuter budbäraren helt enkelt. Fast då borde man ju ta till sig budskapet med tiden och någon sådan tendens finns inte. Nej, föraktet för auktoriteten har gått så långt att man föraktar den som vet något. Ju mer obildad och inställsam en person är desto trevligare anses man. Det är verklighetsflykten som går så långt att man älskar illusionen och försvarar den mot sanningen. Om en pojke skulle ropa att kejsaren är naken så skulle pojken i dessa tider riskera att bli skjuten.

Nobels fredspris är ju inte det mest seriösa priset man kan tänka sig. Sydafrikanske P W Botha har fått det, Yasir Arafat och Henry Kissinger. Att då USAs president Barack Obama får det är det kanske inte så konstigt. Enligt norska nobelkommitén så ska tydligen ledare för krigförande länder och terror regimer få fredspriset. Men det känns ju inte som att det är ett pris mot krig - utan mot fred.

Nåja, vad han gjort då? Jo han har pratat en massa. Nobelkommitén menade på att han ska få priset för att han ger folk hopp? Men det är ju inte vad han gör utan vem han är. Med andra ord - Obama får ett pris för att han inte är George W Bush. För han har ju inte gjort någonting alls, bortsett från att öka militärinsatserna i Afghanistan. Jo - han har gjort en sak till genom att bara vara. Han har blivit den förste presidenten som bryter med USAs rasistiska historia. Obama får helt enkelt priset för att han är Neger. Fast som han själv så korrekt påpekat - han har inte bytt hudfärg när han blev president.

Nej, detta är bara löjligt. Det är nog dags att lägga ner fredspriset.

Min första bok, På jordfast grund, kom 2005 men säljer fortfarande bra och väcker ibland lite debatt lite här och var. Inte i stora medier, men dock i stora mängder i små - men så är det ju med kontroversiella debatter(något jag nämnt tidigare i bloggen vilket citerades i en doktorsavhandling skrivet av en satanist som ett belägg för att hedningar tror på konspirationer - undra vem som är normal här). Jag brukar inte skriva så mycket om sådant som skrivs av de som fullständigt saknar grundkunskaper i ämnet och läser mina böcker och läser in en massa konstiga saker, men jag ska göra ett försök. Jag skriver ju primärt för hedningar, men med möjlighet för andra att förstå genom att se på allt utifrån. Problemet blir ju för de som tror att de förstår när de inte gör det. Sist i boken så skrev jag just detta - men det borde kanske stått med stora bokstäver på framsidan. Fast det hade nog inte hjälpt. De flesta icke hedningar får nog ut en del av mina böcker. De som inte är hedningar, vägrar acceptera allt hedendomen står för, men som ändå ska låtsas vara hedningar och leka besserwissrar av någon obegriplig anledning är nog omöjliga att behandla.

Fick en kopia ur ett fanzine ur någon obskyr strömning. Någon hade skrivit om min bok, På jordfast grund, och blivit begeistrad och sedan förbannad på den. Då jag känner igen denna reaktion till saker jag sett på forum på nätet och i vissa bloggar så kan jag nog kommentera det. De är ingen idé att hänvisa till några källor efter de forum och detta fanzine nog inte går att hitta igen, men det är uppenbarligen en diskussion som finns kring min bok i extremistiska kretsar. Jag kunde nöja mig över att tokarna inte tycker om min bok - det är ju i sig bra. Det konstiga är att de samtidigt lovordar den.

Man tycks vilja tolka boken nationalromantiskt, alla mytiska element som kan tolkas romantiskt gillar de. Sen när det inte går längre, när folktrons seriösa sida kommer in, så blir de rädda. Alla avsnitt som handlar om att det finns krig och elände ryggar de för, allt tal om att man måste ta ansvar och att man måste göra en massa saker som är jobbiga blir de rädda för. Det handlar helt enkelt om att nyandligheten är flummig - "peace and love". Nåja, hedendomen är en krigarreligion - det är alvar. Den räft de skulle behöva mest - nummer trettiofem - kommer de aldrig att förstå. Det vore meningslöst att skriva en bok bara är "trevlig att läsa" - det handlar om religion! Hedendomen är en religion som innebär en massa saker - den påverkar ditt liv och hur du ska handla. Det är inte något hashrökande asatroflum. Till sånt behövs det inte några livsfilosofiska böcker, de riskerar bara störa med eventuella insikter.

Sen verkar man ofta missa detta med genre. Jag hittar inte på innehållet - jag skriver och formulerar, jag skapar boken, men när jag försöker återge siaren eller vittergubbens ord så är det inte mina åsikter. Jag erkänner att jag formulerar mig litterärt och att inte alltid mins eller förstår. Men jag gör så gott jag kan. Jag kan inte hitta på och placera i någon annans mun, vad de inte sagt. Det är klar jag ställer upp på det jag skriver - men lika lite som att nyhetsreportern hittar på att det har skett en flygolycka så är detta någon slags fantasi. Jag har mina brister och det jag skriver är min tolkning - men man kan inte bryta lös en detalj ur den helheten. Ibland är det jobbigt att inse livets tunga saker - men jag skriver en bok för att läsaren ska växa i visdom - att växa är att förändras och då måste läsaren acceptera att upptäcka och omvärdera sina egna uppfattningar. Vill man bara bekräfta sin egen uppfattning så ska man hålla sig bland likvärdiga insnöade individer och undvika att läsa böcker skrivna av människor med en annan värdegrund.

Detta med att man inte accepterar det seriösa och det som kräver att man tar ställning är inte så konstigt. Nyandligheten lovsjunger ständigt det rena och oproblematiska. Nyhedendomens förra våg, i trettio och fyrtiotalets Tyskland, lyckades blunda för krigets grymheter och utrotandet av människor. Numera tar de avstånd från dessa saker - eftersom de inte kan blunda för det som hänt - men all annan moral som de kan förneka, förnekar de.

Hedendomen har en moral, den ställer krav på dig. Mina böcker kan kanske läsas romantiskt - jag beklagar detta för romantiken gör folk till idioter. Jag har dock träffat på så många icke hedningar (fler än det finns nyhedningar) som läst mina böcker och som inte läst böckerna på det sättet. Alltså tar jag inte på mig ansvaret för denna idioti. Att det finns nyhedningar och pseudoforskare som läser mina böcker och letar efter belägg för deras perverterade ideologier är ju inte mitt fel - är det? Att läsförståelsen hos nyhedningar (och lundesiska doktorer) ligger under den hos elever i mellanstadiet kan knappast lastas mig.

Så jag kan inte annat än att säga så: Nej, mina böcker är inte lämpliga för nyhedningar, eftersom de handlar om moral, ansvar, kontinuitet och sanning - allting som nyhedenomen föraktar. Problemet är inte de avsnitt av boken ni har svårt för - problemet är hur ni kan gilla resten? Boken är till för att ni ska bli upprörda. Mogna människor brukar känna av kritik och när de upprör sig inse att de kanske måste fundera på vad de egentligen står för. Detta kallas för att ta kritik och att utvecklas. Fanatiker förkastar allt avvikande och förbjuder läsning - som det stod i en av dessa kommentarer om min bok: "markera andra räfter som 'ej lämpad för läsning'".

I ljuset av detta så är det ganska uppenbart varför jag brukar utsättas för smutskastning och även hotelser och ibland direkta trakasserier trots att jag själv alltid håller mig till en sansad och sund debatt. Det handlar om fanatiker och det är meningslöst att lyssna på fanatiker. Att extremistiska fanatiker kan få forskaranslag kan ju universitetet ta ställning till, att min bok kommenteras av fanatiker på nätet - det kan jag leva med. Nu har jag ägnat dem på tok för mycket energi och de kommer säker att vända upp och ned på himmel och jord på grund av detta. Men det är ju trots allt min bok, och om någon tror att man kan ta bort ansvar och moral och bara ha kvar tomma ord så är det kanske bäst att påminna om att författarens syfte med boken var att ta ställning mot förfalskning - förfalskning av vår religion och naturligtvis även förfalskning av författarens ord.