Tydor av tidens tecken

Än så länge håller facebooktrenden även om fler och fler överger gemenskapen. Det som mest håller på att ta kol på Facebook är otroligt nog Facebooks egna vanskötsel av sitt system. Jag kan inte säga att det egentligen var särskilt bra från början - men de få saker som gjorde detta sociala nätverk lockande har avvecklats. Dessutom håller Facebook på med att avlägsna basen för sina egna intäkter, något som kommer att märkas i deras intäkter inom ett år eller så. Facebooks affärsidé bygger på att kunna skicka riktad reklam mot specifika målgrupper och att kunna plocka fram data om åsikter och intressen utifrån demografi och andra personlighetsuppgifter. Vad skulle det innebära om folk inte matade in dessa uppgifter - eller om de rent av uppgav fel uppgifter? Hur värdefullt blir nätverket om folk inte gillar det de "gillar" eller om de inte har de värderingar de uppget?

Men vilka incitament har användarna att lämna dessa uppgifter? Varför ska jag ange kön, ålder eller bostadsort. Ja, först för att det inte går att fortsätta i registreringen - men det finns ju ingen anledning att vara ärlig. Användaren har ju inget intresse av att Facebooks reklamsystem ska fungera (När jag ändrade födelsedatum fick jag veta att "Uppgiften kan bara ändras ett begränsat antal gånger" - Och?). Motivationen är ju naturligtvis social - man vill att folk man känner/som man kommer att lära känna ska ha lättare att hitta en och förstå vem man är (eller hur man vill att de ska uppfatta en). Men ärligt talat - hur beskrivande av din personlighet är din ålder eller dina favoritartister? I ett social forum som Facebook så blir det ju mer relevant vad du skriver eller bilder ur ditt liv. Du vill få utrycka dig. Och i profilen där du kan ange religion och politisk åskådning så får du en viss möjlighet till detta. Men nästan ingen låter andra se denna profil. Om den dessutom inte är sökbar så blir ju uppgifterna meningslösa.

Om man till exempel skulle vilja lära känna personer med samma politiska uppfattning som en själv på den ort man bor så vore ju detta väldigt bra (Sen att Facebook bryter ordentligt mot alla lagar genom har ett enormt dataregister över politiska åsikter och religiös tillhörighet bryr vi oss inte om just nu). Det fanns en avancerad sökning på Facebook - där man kunde söka på uppgifter i profilen. Naturligtvis gick det bara att hitta de som tillät det i sina säkerhetsinställningar - har alltid undrat varför någon kan vara med i ett socialt forum och dölja vem man är men jag antar att det är samma människor som lägger upp en massa detaljer om sitt liv som de inte ens skulle berätta för sina syskon. Denna sökfunktion var trevlig och hjälpte mig faktiskt att hitta ett par gamla bekanta som jag glömt bort. Men naturligtvis har Facebook tagit bort denna sökmöjlighet. I dag går det inte att söka på detta sätt. Istället ska du hitta vänner genom de förslag som kastas upp av systemet, människor som du för det mesta inte har mer gemensamt med än att ni har gemensamma vänner. Men jag kanske vill lära känna folk utanför de kretsar jag rör mig? Det är normalt att vilja upptäcka nytt - att bara vilja träffa samma människor brukar diagnosticeras som något inom autism-spektrat.

Och så var det detta med "gillandet". Det finns en massa sidor för olika intressen, åsikter och produkter som man kan "gilla". Varför ska man "gilla"? Förut så var det så att man såg en liten lista på vilka andra som "gillade" något man själv "gillade". Det var ingen lång lista, men några exempel i varje fall. Ibland kunde man se någon bekant bland dessa - och glad över detta gemensamma intresse kunde man skicka en vän-förfrågan utifrån det gemensamma intresset. Numera kan man se att folk som man redan "är vän med" - som man alltså kan diskutera med över Facebook om till exempel intressen - gillar samma sak. Ganska ointressant eftersom man antagligen redan anade intresset. Ok - det dyker upp ett "Pelle Persson gillar Svedala hockey" i loggen - men det är i liten text och rullar snabbt bort. Det ligger inte ens i nyhetsflödet.

Facebook bygger på att du ska hålla kontakten med folk du känner säger man. Men alla sociala arenor som vi deltar på, vare sig det handlar om födelsedagskalas eller föreningslivet har den viktiga funktionen av att vidga vår sociala svär. Med andra ord - man behöver lära känna fler och mer. En arena som bara upprätthåller befintliga kontakter - som en telefon till exempel - är inte mer än kommunikationsmedel som vi enbart använder när vi behöver. Att sitta och testringa för skoj skull är aldrig aktuellt. Det intressanta är Facebooks "Hitta vänner" funktion, där de vill att du ska ge dem lösenordet till ditt e-postkonto (och om du nu gjorde det så bör du inte betro dig själv med att använda datorn för bankaffärer eller något liknande) eller ladda upp en adressbok. Vadå hitta? Om jag redan har deras adress i min adressbok så vet jag ju redan var de finns! Om jag vill ha kontakt med folk jag har e-postadressen till kan jag väl skicka e-post? Facebook vill ha människors adressböcker - men vilket intresse har vi av att de ska få dem?

Alltså - om folk inte kan hitta mig utifrån mina uppgifter och jag inte kan hitta dem utifrån deras uppgifter - varför ska man ha dem där? De flesta har dolt uppgifterna för de som inte är vänner - om jag har "blivit vän" med någon så behöver jag ju inte profilen längre - då kan man ju se status och kontakta varandra. Det finns alltså ingen anledning att uppge korrekta uppgifter, det finns ingen anledning att visa dem. Folk är inte dumma - de orkar inte sitta och klicka på en massa saker i onödan. Alltså kommer de inte att hålla på att "gilla" saker de gillar - snarare kanske de gillar saker för att hjälpa kompisar eller få vara med på lotterier. Med andra ord blir gilla-datan korrumperad. Likaså kommer man inte att fylla i profilen och snarare lär folk ändra i profilen för att slippa den mest irriterande reklamen.

Denna förändring har börjat i om med de senaste uppdateringar. Folk börjar ändra sitt beteende och det kommer att ta ett litet tag innan förändringarna tränger igenom datan men det leder oundvikligen mot att Facebook kommer att ha värdelös data i sina system inom ett år. Reklam- och data köparna kommer successivt märka ett sämre resultat för sina kampanjer och undersökningar. Man kan prata om en massa nya saker som Facebook kommer med så som Timeline till exempel - den nya profilen där man ska kunna följa "livshistorien". Rent trams eftersom för det första så kommer ingen att bli nöjd av den bild av ens personlighet som kan kompileras av facebookdata och för det andra så kommer ingen att vilja titta på folks timeline. Om man nu vill se bilder - vilket inte är vad folk vill få ut av Facebook - så ser man ju helst i kategorier - inte i tidsordning. Argumentet verkar vara - nu kan mata in mer data som bara Facebook kan använda. Känns inte som att det kan motivera folk. Nej, det löser inte huvudproblemet, att Facebook inte tillgodoser de behovs som nätverket fyller för användarna. De plockar bort incitamenten för att lägga ut data och försöker motivera med en narcissistisk "skapa en profil du är nöjd med". Om de då tror att de kan leva på de fantasier som den lilla grupp som vill sitta och titta på sin egen profil har ljugit ihop så kommer de snabbt upptäcka att deras intäkter kommer att upphöra.

Jag börjar bli mer och mer frustrerad över de filterbubblor som hindrar mig från att komma åt det jag villa ha. Man får numera slänga bort cookies, blockera skript och köra datatrafiken genom anonymitetstjänster bara för att kunna söka efter någon bok eller någon vetenskaplig statestik. Google blokerar de vettiga sökningarna eftersom det är ämnen Google fått för sig att jag inte gillar. Jag måste klicka mig runt i privata loggar på Facebook för att Facebook inte tror att jag vill veta vad vissa personer sysslar med. Eli Pariser har skrivit boken "The Filter Bubble" och har alltså givit oss det grundläggande begreppet Filterbubbla. För ett par år sedan var de sociala filtren något som var minimalt - i dag ligger de över större delen av de interaktiva tjänsterna på webben.

När du deltar i ett nätforum/socialt nätverk som till exempel Facebook, eller använder tjänster på nätet så som Google eller Gmail så profileras du hela tiden. Dina val, dina sökningar, din aktivitet registreras och successivt skapas en större och större informationsbank om dig. Huruvida vad du klickat på vid ett visst tillfälle verkligen berättar något om dig kan vi låta vara osagt - men så fungerar det. Denna data används primärt för att sälja dig till annonsörer och aktörer som vill ha information om potentiella kundgrupper och liknande. Det handlar alltså primärt om vad de tjänar pengar på. Det som gör detta komplicerat är att de låter denna lagrade data inte bara styra vilka annonser du får se utan även vilka sökresultat du får på Google och vilka länkar och statusuppdateringar du får se på Facebook.

Om du enligt filteralgoritmen klassificeras som höger så kommer man inte få se politiska länkar från folk med vänstersympati. Om någon råkar gilla samma musik som dig så kommer du att få veta vad han sysslar med, men någon som inte "gillar" något som du gillar kommer att filtreras bort. Om du dessutom "interagerar" - det vill säga kommenterar, klickar vidare eller något sådant så är du mer intresserad av den personen och kommer att se mer av den. Med andra ord - den som du inte tittat på på sistone kommer du inte att få se något om! Är någon annan ser det orimliga i detta? Tillslut kommer det bara vara ett fåtal personer som du får veta något om. Du får se fler saker från sådana som gör saker du gillar. Med andra ord så kommer världen bli en rosa dröm med endast sådant du själv vill höra. Inga dåliga nyheter och man kan inbilla sig att allt är som man själv vill inbilla sig. Människan har en fallenhet för självbedrägeri. Man kör gärna huvudet i sanden, om det nu handlar om att se problem i sitt förhållande eller att titta igenom räkningshögen. Det alla vet är att det aldrig är lyckat att ljuga för sig själv, men man gör det för det är enkelt. Men verkligheten gör motstånd - sanningen smakar beskt. Det är bara det att den nya webben gör det enkelt med självbedrägeri och svårt att se sanningen. Det riktigt pinsamma är att folk tror att man berättar en massa saker för sina "vänner" på Facebook när det i själva verket är så att man talar ut i tomma luften - filtren tar bort allt du gör och man lever i sina egna psykotiska vanföreställningar. Enda skillnaden mot en psykos är egentligen att servern står i Kalifornien.

Att Facebook gör på detta sätt är ju kanske inte så stort problem eftersom ingen använder Facebook till något nyttigt (och den som påstår att han gör det ägnar sig åt samma sorts lögn som en alkoholist som påstår att hans sprit är medicinsk). Däremot är det en massa människor som försöker använda Google till något nyttigt - att leta information. Google filtrerar resultaten utifrån dig själv, och inte utifrån din likhet med andra - än så länge. Den för statistik över vad du valt tidigare, vilka sidor du tittat på och vilka resultat du verkar gilla. Alltså om jag söker på "viktiga svenska författare" så kommer alltså resultatet att färjas av tidigare författare jag sökt på på nätet. Men det är ju inte sant! Helt plötsligt kommer alla saker jag intresserat mig helt plötsligt påverkar mina framtida resultat. Om jag nu är ute efter att få reda på vilka viktiga svenska författare jag missat så kommer Google att motarbeta resultatet. Denna rundgång är ju bara konstig. Sökmotorn försöker få nöjda kunder och ge de resultat som folk vill ha. Problemet är ju att vi inte ska hitta resultat som vi trivs med - vi ska hitta de rätta resultaten. Med tanke på hur idiotiska resultat man ibland får från sökmotorn så vore det ju bra om den kunde notera när man var missnöjd med resultatet för att det är fel - men man skiljer alltså inte på att man är missnöjd på grund av att man inte gillar svaret och på grund av att svaret är fel.

Nu gör dock den totala idiotin entre på scenen: Google plus. Nu kommer alltså Google att registrera alla sidor som dina "vänner" tittar på och "plussar" och komma fram att till att du säkert vill titta på samma sidor som dem! Inte nog att man ska behöva bli överöst med samma sidor man läst förut - nu kommer man att skräpa ner sökresultaten med sidor som någon man känner råkar ha läst. Att du söker efter något specifikt verkar man ju ha glömt fullständigt: "Jaha du letar efter Kinamat i Vänersborg - men dina kompisar verkar ju föredra Pizza i Örebro så då får du det resultatet." Varför skulle det spela någon roll vad mina bekanta råkar titta på - de letar väl efter annat?

Dessutom kommer nu profileringen á la Facebook in i sökresultaten. Du profileras och kommer sedan att få resultat som folk som råkar profileras som dig gillar. Varför? Varför skulle jag leta efter något som någon annan som gillar samma saker som jag råkar gilla. Även om jag letar arbetslöshets statistik så kanske jag inte gillar det - men jag kanske letar det. Och den bästa regeln för en sökmotor borde trots allt vara att ge det korrekta svaret på det man letar efter - tycker jag i varje fall.

Skygglappar är framtiden. Det kommer att vara jobbigt att gå ut i verkligheten i framtiden - en massa människor som inte tänker och tycker som du - eller? Jag förstår inte varför jag skulle bli lyckligare av sådant som de som liknar mig gillar? Varför skulle jag få ut mer av länkar från folk som gillar samma saker som jag? Det hela påminner om datingsidorna som skapar profiler utifrån ganska omfattande frågeformulär för att sedan matchar ihop dig med någon som i princip svarat likadant. Fy vad tråkigt! Skulle inte stå ut många timmar med en kvinna som tyckte som mig och som hade samma fritidsintressen som mig. Att vara attraherad av någon som liknar en själv kan inte vara vanligt - så vad handlar det om? Ska man syssla med sina gemensamma intressen istället för ha en relation kanske? Ok, det är alltså lika seriöst som facebook där du helt enkelt sitter med skygglappar likt Princessan på Ärten där man inte vill ha något som problematiserar. Men kan man inte fråga sig varför man ska leva överhuvudtaget om man inte gillar livet? Ingen profilering är så perfekt, inga människor är så pass lika att Prinsessan på Ärten inte kommer att hitta olikheter och skavanker. Och vid det laget kommer man ha upptäckt att det inte finns en enda intressant olikhet att upptäcka hos den andre. Det är därför nät-dating är så meningslöst, att innehållet på Facebook blir tråkigare och tråkigare och att Google helt enkelt är värdelös som sökmotor.

Köp "The filter bubble" av Eli Pariser på Bokus

Det är intressant när man ser på de förändringar som sker i dag med informationssamhället som något konkret och vardagligt. Det är som en vind som sveper genom allas liv och tvingar oss att se över våra liv. Man kan tycka vad man vill om det - men det påverkar oss. Man kan tycka att saker är av ondo eller godo - men i vart fall så är de faktum. I detta sammanhang så blir förståelsen av informationsflöden något centralt och man kunde tänka sig att databranchen borde ha koll på det, men tvärt om.

Under en period på trettio år så har det vuxit fram en mängd tekniska speciallösningar och en mängd människor har specialiserat sig på dem. Nu ändras samhället till ett informationssamhälle - var och en har informationsflödet som en del av vardagen. En sak som då absolut måste ändra sig är just dessa gamla tekniska platformar. Så länge en drös tekniker var de som skulle syssla med det så kunde det ju fungera som det gjorde - men om allt ska integreras i flödet så måste det ändras.

Men datafolk tenderar att vara nostalgiska - de ska ha skärmar, tangentbord och externa lagringsenheter. De förälskar sig i grafiska gränssnitt och dataprogram. Allt sånt måste bort, för vanliga människor vill inte behöva lära sig nått operativsystem eller något program. Om kylskåpen skulle ha behövt samma kompetensnivå som ett traditionellt dataprogram så skulle vi fortfarande ha jordkällare (vilket jag i och för sig föredrar). Teknik som är teknokratisk måste bort om detta ska fortsätta.

Detta i sig innebär ju en motsättning. De som ska utveckla tekniken är i själva verket motståndare till den? Jag anar en ganska stor utslagning - det finns helt enkelt två kategorier inom databranschen, de som håller fast vid tekniken och de som ser möjligheterna. Det intressanta är att den första kategorin är större - det vill säga att vi de närmaste åren kommer att se en enorm utslagning inom datasektorn. Små företag med visioner kommer att slå sig in och ta över, gamla stora jättar kommer att falla om de inte klarar av att anpassa sig.

Det som sker kring Wikileaks och dess uppträdande i världspolitiken verkar vara något som få av debattörerna och mediavetarna verkar begripa. Allt verkar overkligt, nästan farsartat - men egentligen är det ganska begripligt bara man vet vad Wikileaks är och inom vilken kultur/ideologi den hör hemma. Det som ställer till det är att man försöker sortera in företeelsen som journalism eller vanlig debatt. Själva vill de hävda sig värna demokrati - men om det är demokrati att bryta mot lagar i demokratiska stater kan man undra vad är demokrati. USA vill klassificera verksamheten som terrorism - men är det någon som fortfarande kan använda ordet terrorist utan att mena "någon jag inte gillar"?

Låt oss skapa lite ordning i denna förvirrade diskussion utan att vara naiv och tro att det finns någon som är den snälle och någon annan som är den stygge. I politik och debatt så har man sina mål, sitt sett att se på världen och tillgriper de medel man har för att nå de målen. Snygga ord som frihet, godhet och demokrati används bara för att rättfärdiga sina handlingar. Vad vi måste förstå är att det ökade flödet av information och spridandet av kunnande har förändrat världen - detta är spelet om makt i denna nya tid.

Det amerikanska kriget mot terrorism låter i sig som något vansinnigt - hur ska man kunna föra krig mot en terrorist? En terrorist är ju en person - vem som helst - som gör en handling som hotar lag och ordning. Men hur orimligt det än låter så är detta egentligen fullständigt rationellt. I det nya informationssamhället så är nämligen information som tidigare endast fanns tillgängligt för experter och statliga makthavare åtkomligt för en väldig mängd människor. Det krävs i dag inte en stat för att bygga bomber eller massförstörelsevapen. Gamla tiders säkerhetspolitik har handlat om att kartlägga vilka stater som kan utgöra ett hot - numera kan alla möjliga grupper utgöra det hotet. På så sätt är den amerikanska linjen begriplig. Nu kan man ju tycka att de flesta inte sysslar med sådant - men faktum är ju att det finns fanatiker. Tidigare har vi sett kommunister, fascister, islamister och separatister - men nya tider bjuder nya intressegrupper som går över gränsen. Vilka de blir vet vi ännu inte - numismatiker eller anakronister?

Wikileaks är ett barn av en kultur och politisk rörelse som har sina rötter i åttiotalet och nätets framväxt. Det är en frihetsidé med en extrem tolkning av Laissez faire liberalismen. Den kommer ur bland annat hackerrörelsen och anammade idéer ur GNU-rörelsen men kom att ta stegen bort från den då GNU-rörelsen inkluderade en del ansvarstankar. GNU var inte mot upphovsrätt i sig - man skulle bara använda sin upphovsrätt på ett generöst sätt. Nätliberalismen är emot ägande och emot ansvar. Den första tydliga manifesten var "Blue Ribbon Online Free Speech Campaign" - "information whants to be free" - en kampanj för folk ska få publicera vad som helst, hur som helst, utan ansvar. Tekniken ger möjlighet att kopiera hur som helst, att anonymt driva vilken linje som helst. Detta kallas då för en demokratisk rättighet - vad demokrati är kan man naturligtvis diskutera. Jag tycker personligen att valhemlighet känns ganska odemokratiskt till exempel. Det är yttrandefrihet som är på tal - men efter att Lars Vilks rasism ska kallas yttrandefrihet så kan vi ju konstatera att det gått troll i det begreppet också.

Det är många fina ord. Frihet, yttrandefrihet och demokrati. Sen har vi stora stygga USA och rädslan för storebror. Då kan man ju lätt tycka att Wikileaks är frihetens förkämpar - och det får man ju tycka om de för ens agenda, precis som att man kan heroisera al-Qaida om de står för samma värderingar som en själv. Några rörelser har tillgång till självmordskandidater, några har tillgång till hackers. Att smeta ner människor med lögner och sprida ut deras privatliv är bara lite mer västerländskt. Att DoS-angripa åklagarmyndigheten eller Mastercard är till och med fysisk terror. Att ingen diskuterar nätliberalernas ideologi är det konstiga. Vill vi låta vem som helst som kommer över uppgifter få göra vad de vill med dem? Jag är inte säker på att jag vill det. Om folk nu är så rädda för att Storebror ska jävlas med dig - varför är ingen rädd för tusentals lillebröder? Att stater är rädda för denna rörelse är begripligt. Inte för att jag alltid är så förtjust i den regim vi lever i men i varje fall så vet jag vilken den är. Att en massor av asociala personer ska få sabba för dem de är less på är naturligtvis inte ett bra alternativ - "Äh, en kille tyckte elräkningen blev för hög så han slog av alla Vattenfalls kraftverk". Vissa likheter finns med anarkismen - men även anarkismen innefattar även den en form av ansvar för andra.

Alltså - varför sprider Wikileaks denna information? För att underminera stadssystemen. Att de nu sprider information som saboterar den internationella diplomatin är begripligt - eftersom det endast är internationella samarbeten som kan hota deras agenda. Krig och konflikt underlättar för Nätliberalismen. Att staterna kommer att försöka försvara sig är oundvikligt - och jag tror inte att det blir någon splitring med tanke på vilket trams de "avslöjat" - Saudiarabien gillar inte Iran, Burma vill köpa Manchester United. Jag tror ärligt talat att det kommer att bli en internationell lagstiftning för nätet. Att man ostraffat ska kunna genomföra DoS attacker och överbelasta servrar är ju i sig konstig. Det har varit olagligt hur länge som helst - men man har inte kunnat göra något ändå. Att alla kommer att bli ansvariga för sina handlingar på nätet känns ganska vettigt - har varit med om allt möjligt konstigt. För den vanlige användaren kommer de i princip innebära att spam försvinner. Ok - nu har vi ju haft en diskussion om FRA och IPRED och allt vad det heter. Jag kan bara konstatera att de senaste händelserna gjorde att den debatten avslutades. Frihet har man alltid under ansvar. Att övervaka "allmänheten" på nätet kan ju verka bisarrt om inte "allmänheten" gör något. Om däremot några sprider hemligstämplade dokument och angriper rättsväsende och bankföretag med DoS-attacker så faller det argumentet. Vi är som barn som får ha knivar. Sen börjar en unge hugga mot andra. Då får vi inte ha knivar längre. Jag är ärligt talat inte positiv till att staterna styra informationsflödet - men om alternativet är att ligistgäng ska leka med nätet och hela samhällslivet, så är det kanske så det får lov att vara. Under en liten tid har vi haft möjlighet att hitta en smidig lösning - där individer kunde spåras men inte kartläggas. Jag hoppas verkligen inte att Wikileaks har för alltid stängt den möjligheten, men just nu så ser det ut som att övervakningen är här för att stanna.