Hoppa till huvudinnehåll

Kungahusets stjärna faller - e stella cadit

Nu har det fötts en liten flicka i kungaätten. En tronarvinne - och barnet heter Estella Silvia Eva Mary Westling. Inte ett endaste kungligt namn. Kronprinsessan är en modern kvinna som väljer moderna namn säger man. Jo - fast monarki är inte en modern företeelse. Idén om monarki vilar på traditioner och kontinuitet. Bara det faktum att kungligheter kan gifta sig med vanliga gymmägare är en nyhet. Estellas namne - Folke Bernadottes amerikanska fru - gifte sig inte med en kunglighet. Folkes far Oscar hade nämligen förlorat den kungliga titeln genom att gifta sig med en vanlig flicka. Så mycket har förändrats - och det i sig kan man förstå. Det finns ju inga kungligheter kvar att gifta sig med. Problemet blir ju när monarkin förlorar sitt berättigande och sin trovärdighet. Herman Lindkvist - journalisten som ofta felaktigt benämns historiker - reagerar på tronarvingens namn. Han menar att det inte finns någon historisk grund, och först och främst, att en framtida regent bör ha ett svenskt namn. Jag måste nog hålla med honom för en gång skull. Till och med Jean Baptiste Bernadotte bytte namn till Carl Johan när han skulle bli kung i Sverige. Det verkar rimligt. Jag är inte rojalist, jag är inte republikan. Jag tycker inte det är så stor fråga egentligen - men någon ordning måste man väl ha i ett land? Jag tycker egentligen det är lite löjligt att kungen inte ens öppnar riksdagen eller ger uppdrag åt stadsministern att bilda regering. Nått ska han väl göra? Om vi ska ha monarki så kan vi väl ha ett riktigt kungahus - inte några hipsters som råkar ha ärvt några slott. Rent historiskt så har kungahuset haft sitt stöd från de lägre stånden och hållt sig distanserat från adeln och överklassen. Genom att inte vara en del av en viss samhällsgrupp utan hålla sig på sin kant så har man kunnat motivera sin existens som en oberoende part. Nu liknar kronarvingens familj en idealfamilj från stureplan och kronprinsessan är snart en lattemorsa. Frågan är då varför man skulle se dem som stående över allt och varför det skulle finnas ett folkligt stöd för monarkin. Problemet är att de inte kan hålla på att acceptera samma spelregler som vanligt folk. Kungar har alltid haft älskarinnor och vi ska bara vara glad att det inte rörde sig om Alexander Bard. Viktorias satsar på att ge bilden av en helylletjej i en tid då kungahuset är en mesig företeelse. Elisabeth II skulle inte ha suttit kvar om hon hade haft den attityden. Till och med det omhuldade prinsessbröllopet var ett misslyckande. Stockholmare flydde staden och allt hade karaktären av ett turistgippo. Att näringslivet vill tjäna pengar kan man förstå - men det var inte bra för kungahuset. Att ge Sveriges framtida regent ett tramsnamn är bara droppen som får bägaren att svämma över - men det är trots allt kungahuset som drar ner sig själv. Man anar att Viktoria vet vad hon vill - och det är inte regent hon vill vara. Eller hon är snarare som de flesta sjuttiotalister - hon vill ha kakan och äta upp den. Hon vill ha en prins och en vanlig kille. Hon vill vara drottning och en vanlig tjej. Men som alla bortskämda sjuttiotalister måste lära sig - det går inte. Kungahuset sköter detta extremt dåligt. Inför varje kris och möjlighet gör de ständigt fel. Republikanerna gnider händerna men även Göran Häggs förslag om valmonarki är åter på tapeten. De som i dag är inne och tycker att bäbisar är gulliga kommer när att vara otrendiga, döda, borta och föraktade den dagen det blir realpolitik. När man står inför det faktum att få en stadschef som låter som en chipspåse så kommer folk att byta stadskick på samma vis som de kommer att byta valuta den dagen de inser att vi ska ha leksakspengar med sagotanter och skattesmitare på. Fast vad är alternativet? Kungligheter? Estelle - Estrella

Kategori

ARKIV - Denna del av webbplatsen uppdateras inte.