Hoppa till huvudinnehåll

Hen, den och genusteori

Nu har den hysteriska diskussionen om hittepåordet "hen" börjat snurra igen. Det bisarra är dock alla som ska vara så politiskt korrekta att de struntar i fakta. Jag hoppas verkligen att det är därför - alternativet är ju att de flesta aktiva journalister helt enkelt inte kan svenska språket - och så kan det ju inte vara? I dag är det grammatikdagen - så jag passar på att göra min insatts. Jag vet att alla människor utan argument som hoppar upp och ner och bara-tycker-för-att kommer att hata mig. Det är inte populärt att vara saklig numera. Det som sätter igång diskussionen är boken Kivi och monsterhund där ordet "hen" används konsekvent "istället för han eller hon". Någon gaggar om att det ska få barn att slippa könsroller - som om han eller hon har med kön att göra. Det är i själva verket pronomen som styrs av genus. Med tanke på hur mycket ordet genus används så är det skrämmande hur lite folk faktiskt kan om genus. Moderna ordlistor saknar genus och skolan verkar missa mycket kring genus - så man kan ju förstå problemen, men det är ju bara ursäkter. Låt oss alltså ta en grundläggande kurs i genus: Svenska språket har fyra genus. Maskulinum, feminimum, neutrum och utrum(även kallad reale). Dessa motsvaras av pronomen han, hon, det och den. Neutrum räknas med "ett" och de övriga med "en". De tre första är uråldriga och finns i de flesta germanska språk. Utrum är ett genus som har ett par hundra år på nacken och är en sammanslagning av de flesta ord som tidigare var femininum eller maskulinum till ett genus. Med andra ord - den är ett ord som ersätter det som tidigare var han eller hon. Tidigare sa man stenen - han och vägga - hon, nu säger vi den om både stenen och väggen. Vissa ord har fortfarande kvar sina gamla genus: människan - hon, klockan - hon, månen - han, solen - hon, pojken - han, flickan - hon. Många verkar tro att genus och kön har med varandra att göra - att om man använder "han" som pronomen så måste individen ha en snopp. Detta visar på att man inte kan grammatik. Vilket kön en människa har avgör inte vilket pronomen man ska använda - pronomen styrs av genus, och genus avgörs av ordet. Till exempel: - Vad heter människan där borta? - Hon heter Nisse. Numera så har man börjat använda genus på yrkesbeteckningar. Tidigare så talade man om sjuksköterskor och sjukskötare, om lärare och lärarinnor. Numera ska alla vara sjuksköterskor respektive lärare. Detta är en språklig förändring som leder till att om man talar om en sjuksköterska så är pronomen hon, och en lärare han - oavsett kön. Man kunde ju tycka att man kunde ha använt tvåkönade ord eller ord som är utrum eller neutrum - men man har alltså valt dessa former och då blir får man leva med det pronomen som följer. Teoretiskt skulle orden kunna förvandlas till uttrum - men det är inte något man bestämmer, det handlar om vad folk vill använda. Det vore alltså i sig inte ett språkligt fel att kalla en sjuksköterska för "den". De flesta skulle dock föredra "hon". "Han" är däremot alltid fel. I en tid när jämställdhet är viktig så sätter folk som inte vill göra något åt de riktiga problemen igång att röra till språket. Om det verkligen var neutralitet man ville ha så finns ju "den" - men det verkar inte vara intressant. Det är inte kul att behöva säga att folk är obildade - men det är just det det handlar om här. Författaren Jesper Lundqvist säger i en intervju i Sveriges Radio att han ville skriva om ett barn - inte om en pojke eller flicka. Alltså ville han inte skriva han eller hon. Nä - det är ju korrekt eftersom "barn" är neutrum - ett barn använder pronomen "det". Att skriva han eller hon som pronomen för ett barn är fel. Om man nu skulle använda detta "hen" som ersättning för "han eller hon" så har man redan gjort fel - eftersom "barn" varken är femininum eller maskulinum. Det här klarar en normal lågstadieelev. Lundqvist behärskar helt enkelt inte svenska. I detta fall så är ju "hen" ett pronomen som ersätter ordet "pojken" eller ordet "flickan" - det enda Lundqvist gör är att han undviker att visa vilket ord "hen" som pronomen ersätter. Detta är något man också lär sig i lågstadiet - att inte använda ett pronomen i en text utan att det framgår vilket ord det ersätter. Det är alltså en brist i förmågan att kommunicera - tycker inte det låter som ett framsteg. Eftersom han nu väljer bort att skriva om ett barn(neutrum) som troligen vilken annan författare som helst skulle göra så är ju bara ett obstinat försök att väcka uppmärksamhet, något som uppenbarligen fungerar. Men det är ju också tidens tecken - är man riktigt dålig på något så får man ordentligt genomslag. Den intressanta frågan med ordet "hen" är ju vilket genus det motsvarar. Att det skulle motsvara maskulinum eller femininum gör det ju farsartat. Utrum betyder "endera av de två" och är alltså maskulinum eller femininum. "Hen" skulle alltså stå för utrum - med den detaljen att man väljer att överföra flicka och pojke till utrum (något man kan göra även om det inte är populärt). Och då måste man ju fråga vad det var för fel på "den" som ju är korrekt pronomen för utrum. Varför kan Lundqvist inte skriva "den"? Nu tycker jag personligen att språket har kvalitéer och att genus är ett kulturarv som bör bevaras - men det kan man ju ha åsikter om. Men om det nu finns ett ord "den" som kan användas - men man ska nödvändigtvis byta ut det mot ett annat ord med exakt samma innebörd så är man antingen extremt dum i huvudet eller i behov av uppmärksamhet - eller både och. Att hoppa på Lundqvist är meningslöst - han försöker inte påskina att han kan svenska - det är de andra debattörerna som står där och beundrar kejsarens nya kläder som förtjänar kritiken. Hen idén att genom att byta ut hen första bokstaven i ett pronomen skulle göra någon skillnad är nog hen dummaste hittills, men hen visar tydligt vem som inte tänker innan hen talar.

Kategori

ARKIV - Denna del av webbplatsen uppdateras inte.