Jag höll väldigt länge på med Svenska Visor men gick sedan över till folkvisor och folkmusik. Det är lite roligt att se att folkmusikartister nu övergår till vismusik, särskilt då jag minns hur man bemöttes med visbakgrund inom folkmusikvärlden för bara några år sedan. Hörde att Emma Härdelin sjunger Karlfeldt tillsamman med Lars Anders Johansson (med den intressanta bloggen Slottet i saknadens dalar för övrigt) och det låter bra. Sofia Karlsson som för några år sedan var en nästan okänd folkmusikartist har numera sadlat om och är sjunger i svensk vistradition. Detta är inte menat som kritik, hon är nog den bästa artisten i den genren just nu. Ja skulle nog säga att det var ett bra val - hon är bättre inom svensk visa än inom folkmusik (hon var inte dålig på det, missförstå mig rätt).

För trettio-tjugo år sedan gick många från folkmusiken till Jazzen, Lena Willemark och Åsa Ginder och många fler. Många gånger kan det handla om någon slags Fussion - jazz och folkmusik, rock och folkmusik, fast i detta fall är det inte så. Jag tror det handlar om att om man vill vara professionell artist så är inte folkmusik särskilt lönsamt. Man kan åka runt halva året kanske till folk som inte vill köpa skivorna utan lära sig låtarna på evenemang som inte nämns i tidningarna. Man kan inte klandra dem - man måste faktisk leva. Folkmusiken är som punken, den är inte lika mycket sig själv om man inte är amatör. Men visst vore det roligt med fler artister som kunde leva på folkmusik - men det sker nog inte före folkmusiken gör sig av med museeriet.