Asatron har stilla somnat in

Att prata om hedendom utan att ha med sig bördan från nyandligheten och asatron är en fantastisk upplevelse. Jag insåg det när jag pratade med en kvinna på bokmässan som förstod vad jag menade, som kunde referera till den hedniska. Det händer allt mer ofta att vi kan tala med folk utan att slippa associeras med nyandlighet, något har hänt. Man tänker inte på det, men numera kan man ägna sig åt vettiga saker, utan att ständigt behöva försvara Den Nordiska Seden mot nyandliga angrepp. Det har skett stilla och lugnt och man reflekterar inte över saker när de inte finns längre - men det är faktiskt otroligt skönt. Att det enbar skulle bero på vi hedningars kamp ska jag inte säga, vi får tacka makterna för denna ynnest. Att nyandligheten generellt har förlorat mark är ett faktum, och att asatrorörelsen mer eller mindre håller på att dö ut av bristande egen livskraft har man märkt. När nyhedningarna inte längre kunde åka snålskjuts på de riktiga hedningarna så blev det troligen allt för uppenbart att det enbart var bondfångeri. De drivande ledarna söker sig till andra verksamheter - sällare jaktmarker skulle man kunna säga - åter till indianmystiken kanske?

Att folk skulle ha fått mer koll på hedendom idag vill jag inte säga - det fins fortfarande ett enormt behov av en hednisk folkbildning. Däremot skiljer folk på hednisk folktro och asatro - begreppen har blivit uppenbara för de flesta. Vi kanske ska tacka postmoderna historiker som ifrågasatt nationalromantiken eller så har folk bara ledsnat på vikingatjatet. Att ta astånd från vikingar och asaromantik och samtidigt vara hedning utgör inte ett problem i folks resonemang. Att folktron existerar ännu är uppenbart - kanske har vi gjort en viss insats. I vilket fall - asatron är förpassad till historiens skräphög tillsammans med egyptomystik, magnetisörer och ockulta ordnar - borgerliga mentala missfoster från 1800 talet. Tacka makterna för detta.